Sverige har välkomnat de ukrainska flyktingarna med armbågen, och det borde vi skämmas för. Vad är vår solidaritet med Ukraina värd om vi inte lyckas visa de ukrainska familjerna som sökt sig till oss lite värdighet?
I december förra året publicerade Nordiska ministerrådet en jämförelse av mottagandet av ukrainska flyktingar i de olika nordiska länderna. Sverige hade då tagit emot drygt 49 000 skyddsbehövande från Ukraina. Det lägsta antalet sett till befolkning i hela Norden.
Och Sverige stack ut på fler sätt. På negativa sätt. Flyktingarna från Ukraina som hamnat i Sverige hade lägst ersättning och sämst tillgång till välfärdstjänster som sjukvård och språkundervisning.
En avgörande skillnad för ukrainarnas livsvillkor är att de i Sverige behandlas som asylsökande, medan de i till exempel Danmark och Norge likställs med dem som har uppehållstillstånd som flyktingar.
Ukrainarna i Sverige i ett mycket utsatt läge
Att leva som asylsökande i Sverige är ingen dans på rosor. Villkoren är utformade så att de knappt är uthärdliga under en väntetid på några veckor eller månader, och ukrainarna ska leva med dem i tre år. Asylsökande erbjuds plats på ett boende, och de som inte får mat på boendet får en slags fickpeng, dagersättning. Den är 71 kr om dagen för en ensamstående vuxen. Dagersättningen har inte höjts sedan 1994 och ligger långt under nivån för försörjningsstöd. Och den som har egna pengar måste först göra slut på dem. Har du en bil kvar i Donetsk? Då måste du sälja den och köpa mat för pengarna innan du kan få dagersättning från Migrationsverket.
Sverige har skapat ett statligt sanktionerat parallellsamhälle, som migrationsexperten Rickard Olseke formulerat det. De ukrainska flyktingarna har en skyldighet att försörja sig själva och betala skatt, men de har inte rätt till hjälp från Arbetsförmedlingen. Medan andra flyktingar får etableringsinsatser får de ukrainska flyktingarna klara sig bäst de kan själva. Civilsamhällesorganisationer som ABF gör storartade insatser för att hjälpa de ukrainska flyktingarna ut på arbetsmarknaden, men de som deltar i det framgångsrika Ukraine Competence Program får ingen ersättning, de städar på nätterna för att kunna ställa mat på bordet åt sina barn. De ukrainska flyktingarna får inte folkbokföra sig i Sverige, vilket gör att de inte omfattas av det bosättningsbaserade välfärdssystemet. Till exempel får vuxna inte tillgång till fullständig hälso- och sjukvård, enbart ”vård som inte kan anstå”. De kan inte skaffa svenskt personnummer, vilket är katastrofalt opraktiskt i Sverige anno 2023: det blir närmast omöjligt att skaffa bankkonto, en mobiltelefon i eget namn, Bank-ID, swish.
I veckan publicerade det norska forskningsinstitutet Fafo en detaljerad jämförelse av Sveriges och Norges mottagande av ukrainska flyktingar. Norge har tagit emot nästan lika många ukrainare som Sverige – i april i år hade Norge tagit emot drygt 47 000 och Sverige 54 000. Trots att Norge är ett hälften så stort land.
Fafo kallar Sveriges mottagande för ”minimalistiskt” och har gett rapporten rubriken ”Olika politik – olika resultat”. De låga ersättningsnivåerna har lett till att fler av de ukrainska flyktingarna jobbar i Sverige jämfört med i Norge, ungefär hälften av de vuxna ukrainarna i Sverige var i arbete redan till våren 2023. Men, konstaterar Fafo, jobben är ofta ”tidsbegränsade, på deltid, lågavlönade och fysiskt krävande”. Forskarna från Fafo har gjort en omfattande intervjustudie, och de har mött många ukrainska flyktingar i Sverige som har jobb, men som ändå ”kämpar för att få mat på bordet”. De som inte kan arbeta, eller inte kan få arbete, vittnar om att de har svårt att få pengarna att räcka till mat. Det måste ingen ukrainsk flykting uppleva i Norge, och knappast i något annat europeiskt land heller. Sverige borde skämmas.
Skillnaderna kommer att bli ännu större med tiden. Norge har investerat i ukrainarnas långsiktiga integration. Istället för att som i Sverige tvingas ta vilket jobb som helst för att ha råd med de allra nödvändigaste har de ukrainare som fått skydd i Norge fått möjlighet att läsa norska och komplettera sin utbildning i ett ambitiöst introduktionsprogram. Den introduktionsersättning de får motsvarar 39 procent av den norska medianinkomsten. I Sverige motsvarar dagersättningen ynka 5,4 procent av medianinkomsten. Och det finns inget introduktionsprogram alls.
Med så låga inkomster befinner sig ukrainarna i Sverige i ett mycket utsatt läge. Röda Korset varnar för att de riskerar att hamna i exploatering, svartjobb och människohandel.
Konsekvenserna på lång sikt är minst lika allvarliga. Freden är ännu smärtsamt långt borta, och även om det blir fred i Ukraina i morgon kommer många att behöva stanna länge i både Norge och Sverige. Både tidigare erfarenheter av krigsflyktingar och undersökningar bland dem som flytt från Ukraina visar att många kommer att bli kvar permanent i det land där de sökt skydd.
I Norge får de bli en del av samhället. I Sverige får de leva i ett statligt sanktionerat parallellsamhälle. Utfattiga. På kort sikt är det ukrainarna som drabbas värst. På lång sikt är vi alla förlorare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
