Pavlos Cavelier Bizas, Alexander Winge och Esma Yagci

debatt Än har inga reaktioner från ungmoderater hörts angående partiledarens öppnade dörr för samarbete med SD. Är skattesänkningar viktigare än att stå upp för grundläggande principer, undrar tre företrädare för SSU. 

Det har nu gått två veckor sedan Moderaternas partiledare Ulf Kristersson var med i SVT:s program “30 minuter” där han uttalade sig positivt till att budgetsamarbeta med SD i regeringsställning med motiveringen att deras retorik har förändrats på sistone. Ännu har vi tyvärr inte sett reaktioner från det moderata ungdomsförbundet MUF på Kristerssons uttalande.

Inför valet 2018 sa Kristersson mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta eller samregera med SD. Hans förklaring till att han nu svängt är att han då talade å Alliansens vägnar. Men då hade han väl använt ordet “våra” och inte “mina”? Nej, det är inte SD som har förändrats, det är M som har förändrats. Låt oss redogöra nedan för vad SD är för parti. M, och det tysta ungdomsförbundet MUF, verkar behöva en uppfräschning av minnet.

Genom historien har högerextrema krafter kommit till makten genom naiva högerpartier som trott att de kan tygla dem.

SD är ett parti som grundades av en nazist och har bakgrund i vitmaktrörelsen  “Bevara Sverige svenskt”. Men det är inte bara deras historia som är skrämmande. Än idag finns det otaliga exempel på hur SD-tjänstemän och företrädare sprider rasism. Senast så var det riksdagstjänstemannen Dennis Askling som skrivit nazist-hälsningar och uttryckt sig grovt rasistiskt. SD har riksdagsledamöter som har kallat asylsökande för parasiter och mörkhyade för “satans jävla aphelveten. Deras fd vice talman Björn Söder tyckte inte judar och samer kan vara svenskar. Deras ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt har skrattat åt ett skämt om att sparka på judar. SD i Lund lade ut kartor på flyktingboenden samma vecka som flera misstänkta attentat mot asylboenden ägde rum. Listan på hur SD göder rasismen i Sverige kan göras lång.

Inte nog med det. SD är också ett hot mot pressfriheten, jämställdheten och HBTQ-personers rättigheter. Partiledaren Jimmie Åkesson har kallat P3 för en skitkanal som han vill lägga ner, han har hyllat alternativmedia, hans stabschef har kallat media för nationens fiende och SD har lagt en motion om att programansvariga i public service ska kunna straffas. Björn Söder skrev en fråga häromveckan till Isabella Lövin där han menade att ofödda “dödas” i aborter. Runt om i Sverige hissar SD ner pride-flaggor där de styr.

Attacken på Kapitolium för några veckor sen då anhängare till Donald Trump med våld intog USA:s kongress för att stoppa ett legitimt valresultat borde vara en väckarklocka för vad som kan hända när högerextrema krafter släpps in i värmen. SD är en del av samma internationella rörelse som den republikanska Trump-högern. Det var illa nog att SD stöttade Trump innan valet och nominerade honom till Nobels fredspris, men Åkesson hävdade fortfarande efter kuppförsöket i USA, som Trump uppviglade till, att Trump hade varit en bättre president än Biden och kvarstår vid sin nominering av honom till Nobels fredspris.

Genom historien har högerextrema krafter kommit till makten genom naiva högerpartier som trott att de kan tygla dem. Men det är en illusion precis som John F Kennedy en gång sa: “those who foolishly sought power by riding the back of the tiger ended up inside”. Vår förhoppning var att den nya MUF-ordföranden Matilda Ekeblad som ville lyfta frågor om antirasism och feminism skulle innebära en svängning i förhållande till SD jämfört med deras förra ordförande Benjamin Dousa. Men hittills har det varit tyst.

Vår fråga till MUF är därför: varför är ni så tysta när er partiledare öppnar dörren för samarbete med SD? Är skattesänkningar viktigare än att stå upp för era grundläggande principer?

 

Pavlos Cavelier Bizas, ordförande SSU Uppland

Alexander Winge, ordförande SSU Östergötland

Esma Yagci, ordförande Stockholms läns SSU-distrikt