Samma kritik som riktas mot Akademien kan riktas mot arroganta storföretag. Backning och stöd för de städare och biljettkontrollanter vars villkor slagits sönder av företagsledningar lyser med sin frånvaro.

Det blåser rejält kring Svenska Akademien. Både rödgröna ministrar, oppositionspolitiker och kulturarbetare kräver öppenhet och demokratisering. Mängder med tidningar stämmer in i kören. Men mest av allt Dagens Nyheter som hävdar att bråket i Akademien är värre än ett blodigt Shakespearedrama.

Kritikerna resonerar ungefär så här. Akademien är inte vilken privat klubb som helst, den utför viktiga samhälleliga uppdrag och delar ut ett prestigefullt pris. Därför finns goda skäl för demokrati och större öppenhet. Det är bara att hålla med.

Men om argumentet ska tas på allvar finns många andra institutioner som också utför viktiga samhälleliga uppgifter – och som därför även de borde bli mer öppna och demokratiska. Inte minst gäller det många av de storföretag som verkar i Sverige.

Storföretagen har alltid varit slutna, men slutenheten har tilltagit. Orsaken är att ägarmakten ofta flyttat långt från Sverige. En ny rapport visar att det utländska ägandet på den svenska börsen ökat dramatiskt och numera är nästan 40 procent. Liksom i Svenska Akademien är det vanligt med bråk och intriger inom storföretagen.

Nyligen följde jag pendeltågsstädarnas konflikt i Stockholm. Pendeltågen och tunnelbanan drivs av koncernen MTR som till 76 procent ägs av staten i Hongkong, som styrs av staten i Kina och som i sin tur kontrolleras av det kinesiska kommunistpartiet.

När anonyma företagsledningar slår sönder villkoren för städare och biljettkontrollanter och uppträder med makt-fullkomlig arrogans, då är det för det mesta tyst från både ledande politiker och tidningar som DN

MTR lade ut städningen på en underleverantör, den finska koncernen Reneriet AB. Plötsligt blev nästan hälften av städarna uppsagda utan någon som helst motivering. Kaos utbröt. Städarna gick på knäna och smutsen tilltog. Nu ska verksamheten omorganiseras och ske i MTR:s regi. Återstår att se om de nuvarande anställda behöver söka om sina jobb.

Parallellt med att Sara Danius med buller och bång lämnade Svenska Akademien fick Dan Hildebrand, vd för MTR Pendeltågen, sparken. Från den ena dagen till den andra var direktören borta. Kanske var det befogat, men ägarna lämnade ingen motivering och det är inte ens klart på vilken nivå inom MTR som beslutet fattades. Fackliga företrädare tror att ordern kom från Hongkong.

På företagets intranät hävdas förstås att vd:n plötsligt själv valt att lämna sin post. Företaget låsas till och med vara hövligt: »Vi tackar Dan för hans insatser. Nu går verksamheten in i en ny fas och stafettpinnen lämnas vidare.«

Biljettkontrollerna på både pendeltåg och tunnelbana i Stockholm sköts för övrigt av den globala koncernen ISS med en halv miljon anställda i 50 länder. Huvudägare av ISS är riskkapitalbolaget EQT, som bland annat ägt friskolejätten Academedia. EQT grundades av Investor och ingår därmed i Wallenbergsfären.

Flera av biljettkontrollanterna vittnar nu om att de anställda inte vågar ha kontakt med facket, motsträviga anställda har blivit uppsagda och tre kvinnor har polisanmält arbetsledare för grova sexuella trakasserier. Ännu ett tecken på att underordning ökar risken för sexuella övergrepp.

När anonyma företagsledningar slår sönder villkoren för städare och biljettkontrollanter och uppträder med maktfullkomlig arrogans, då är det för det mesta tyst från både ledande politiker och tidningar som DN. Varken Mikael Damberg, Alice Bah Kuhnke eller Annie Lööf knyter några knytblusar. Inte heller skriver DN:s Björn Wiman om intriger och trakasserier inom Wallenbergsfären.

Kanske har vi alla blivit så vana vid att anonyma kapitalister fattar vilka beslut de vill att vi slutat reagera. Kanske har globaliseringen gjort oss fullständigt resignerade inför möjligheten att demokratisera näringslivet. Allt detta säger något om den tid vi lever i. Om den finansialiserade och globaliserade senkapitalismen. Våren 2018.