Välfärdskommissionen måste vidga vyerna

ledare Att regeringens välfärdskommission vill se över ekonomistyrningen i kommuner och regioner är bra. Men det behövs fler initiativ för att säkra välfärdens intäkter.

Regeringens välfärdskommission består av flera ministrar samt representanter för LO, TCO, SACO och SKR. Uppgiften är viktig. Det handlar om att “hitta gemensamma lösningar som steg för steg stärker välfärden”, som finansminister Magdalena Andersson sade när kommissionen presenterades.

Anslaget till trots har mycket av kommissionens arbete hittills kretsat kring effektiviseringar. Sådana är såklart viktiga, men när välfärdskommissionen i förra veckan enades om att ta fram “en sammanställning av befintlig reglering och annan statlig styrning som SKR anser hindrar produktivitetsutveckling” finns det anledning att höja ett varningens finger.

Produktivitetsutveckling i många välfärdsverksamheter betyder nämligen ofta ökad arbetsbelastning för personalen. Om hemtjänsten springer fortare eller fritidspersonalen får fler barn att ta hand om ökar produktiviteten. Det är dock långt ifrån samma sak som att välfärden stärks eller att arbetsvillkoren blir bättre så att det blir lättare att rekrytera. Tvärtom är risken att det slår tillbaka mot välfärden i form av svårigheter att rekrytera personal, ohälsa på jobbet och minskad vilja att betala skatt. Det vanliga idag är dessutom att SKR säger nej till statliga regler och riktlinjer som ska göra välfärden mer likvärdig, stärka verksamheten och förbättra personalens arbetsvillkor.

En välfärdskommission som menar allvar måste helt enkelt ifrågasätta SKR:s siffror och resonemang.

När en utredning föreslog riktlinjer för antal barn per barngrupp i fritidshemmen i höstas sade SKR nej. Som ett av skälen angavs att det var svårare med riktmärken för fritidshem än för förskola eftersom verksamhetens storlek varierar mer över dagen. Det är möjligt, men SKR var kritiskt också till riktmärken för barngruppers storlek i förskolan. 2016 skrev SKR bekymrat att riktmärken inte skulle utveckla förskolan och att man hellre skulle se en debatt om att stärka personalens kompetens.

SKR pratar också gärna om hur personaltätheten i förskolan varit konstant under 20 år, utan att nämna att vistelsetiderna ökat ordentligt under samma tidsperiod. Bara under åren 2005 till 2012 ökade den genomsnittliga vistelsetiden i förskolan med 2 timmar, från 29 timmar i veckan till 31. För personalen innebär det en ökad arbetsbelastning som motsvarar en personalneddragning på 7 procent. Och det bara under sju av de 20 år där SKR menar att personaltätheten varit konstant.

En välfärdskommission som menar allvar med att stärka arbetsvillkoren i välfärden måste helt enkelt ifrågasätta SKR:s siffror och resonemang.

Ett av välfärdskommissionens prioriterade områden är digitalisering och före jul kom förslag om att förbättra arbetsmiljön i välfärden genom minskat IT-krångel. Ingen gillar IT-strul, men det är långt ifrån alltid rätt att skylla på datorn. Ytligt sett kan det såklart se ut som att det är hemtjänstpersonalens app som är problemet när det är stressigt på jobbet, men ofta är appen bara en konsekvens av ett annat och större problem. Stressen på jobbet beror inte främst på dåligt IT-stöd utan på för låg bemanning och ett minutschema som varken tillåter pauser eller oförutsedda händelser hos brukare. Appens uppgift är att kommunicera de sämre villkoren till personalen. Det verkliga problemet handlar om resurser.

Om välfärdskommissionen ska leva upp till sitt namn behövs förslag som handlar också om att säkra pengarna. Att kommissionen vill se över ekonomistyrningen i kommuner och regioner är bra, men det behövs fler initiativ för att säkra välfärdens intäkter. En analys av den sedan 90-talet kraftigt sänkta skattekvotens betydelse för resursbristen vore en bra start.