Gårdagen bjöd på såväl ekonomiska debatt som statsministerduell i SVT. Det viktigaste var olustigt och hände i slutet.

SVT:s debatt, som inledde kommentariatets uppesittarkväll, hade ett märkligt format och saknade dessvärre ett bredare anslag. Finanskrisen skakade den globala ekonomiska diskussionen i dess grundvalar. Frågor om ojämlikhet, marknadsreglering, statens roll samt hållbar tillväxt har stigit på agendan. Diskussionen nådde Almedalen när Thomas Piketty steg iland med sina svårlästa powerpointbilder.

Men SVT:s debatt rullade i inrikespolitiska hjulspår.

Europafackets forskningsinstitut ETUI rapporterar om stigande arbetslöshet i finanskrisens spår, försvagad arbetsrätt samt försämrad anställningstrygghet. I Sverige har över 40 procent av de visstidsanställda anställningar kortare än en vecka. 65 000 har varit hos samma arbetsgivare i över fem år. TCO har anmält regeringen till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete.

Men skitlivet på arbetsmarknaden lyste nästan helt med sin frånvaro, precis som i jobbdebatten för en vecka sedan. Hur ska du kunna börja vuxenlivet, låna pengar och köpa en bostad om du aldrig får ett tryggt jobb?

I strömmen av argument förekom en del märkliga uppgifter. Därför är det värt att påminna om att kvinnorna är förlorarna på alliansens politik. A-kassan är inte ett bidrag och Sverige är det land i västvärlden som har försämrat den försäkringen mest. Enligt OECD har Sverige halkat från första till 14:e plats i rangordningen över jämlika länder. Statens skatteintäkter per capita är lägre i dag än 2006. Fattigdomen ökar i Sverige.

Debattens höjdpunkt var annars utfrågningen av Magdalena Andersson, som fick bevittna hur Anders Borg och Carl B Hamilton började kramas för att illustrera alliansens regeringsalternativ. Andersson påpekade rappt att det övriga regeringsunderlaget ligger under spärren i senaste Sifo-mätningen, vilket påminner som såväl alliansens bräcklighet som blockpolitikens dumhet

När debatten var över slog kommentariatet över till Agenda, där Jimmie Åkesson blev intervjuad. Han hänvisade glatt till Reinfeldts varningar i lördagens sommartal om att ”ökad invandring går ut över välfärden”.

Därefter följde en 15 minuter lång statsministerduell. Stefan Löfven klarade sig bättre än vanligt mot den debattskicklige Reinfeldt. Och till sist fick Reinfeldt den skarpa frågan: Släpper du fram en rödgrön regering om den blir större?

Men Reinfeldt, som har sagt ja tidigare, svarade inte på frågan. Det är anmärkningsvärt.

I lördags talade Reinfeldt om att vi ska öppna våra hjärtan för de utsatta. Det stärker Reinfeldts aktier som den konservativa regeringschef i EU som markerar hårdast mot ett främlingsfientligt parti.

Men tidigare i veckan fick vi en brun testballong från M om tiggeriförbud. I lördagens tal använde Reinfeldt alltså asylrätten som ursäkt för politisk viljelöshet och förklaring till bristande reformutrymme. Vilket i sin tur gav Åkesson nio minuter i Agenda.

Och när Reinfeldt precis därefter inte svarar på frågan om att släppa fram Löfven som statsminister öppnas en annan dörr på glänt: Att regera vidare med mer aktivt stöd av SD.

Efter Agenda måste frågan tyvärr ställas: Vad ska de stärkta aktierna om öppna hjärtan egentligen användas till?