Jesper Bengtsson. Foto: Charles Ludvig.

Demokratin går bakåt, som den gjort under de senaste åren. Men det finns trots allt ljuspunkter, och det är kanske dem vi borde studera allra närmast.

Det finns förstås mycket som är dystert i den rapport som V-dem publicerade igår. V-dem är ett internationellt forskningssamarbete som mäter demokrati i olika länder. Under flera år har de konstaterat att utvecklingen går bakåt. På bred front.

Och 2022 blev ett brytningsår. Antalet auktoritära regimer gick då om antalet liberala demokratier. Och mer än dubbelt så många människor lever i dag under auktoritära regimer jämfört med de som lever i demokratier.

En förklaring är förstås att några av världens mest folkrika länder har gått i fel riktning. Kina, som länge varit diktatur, men nu också Indien, där hindunationalismen under flera år drivit landet i fel riktning.

V-dem pekar till och med ut några viktiga faktorer som kan vända utvecklingen

Den trend som varit tydlig under de senaste 10–15 åren har därmed blivit ännu tydligare.

Samtidigt finns det några intressanta noteringar i V-dems rapport. Det gäller inte minst de länder som gått emot trenden. Som brutit en auktoritär utveckling och tagit kliv tillbaka mot större öppenhet och respekt för demokratiska värden. Rapporten nämner Brasilien, där Jair Bolsonaro under sin tid som president brutaliserade hela det politiska systemet, i samma riktning som Trump i USA eller för den delen Viktor Orbán i Ungern.

Där har presidentvalet, Lula da Silvas valseger, hävt utvecklingen.

Eller Slovenien, där utvecklingen också vänts i rätt riktning efter ett val där valdeltagandet ökade med 18 procent och premiärminister Janez Janša förlorade regeringsmakten.

Andra lyckade exempel återfinns i Bolivia och Zambia.

V-dem pekar till och med ut några viktiga faktorer som kan vända utvecklingen.

Mobilisering i val, alltså få fler att gå och rösta för att stoppa en regering som är på väg att avskaffa demokratin. Det som hände i USA 2020, eller Brasilien förra året.

Rättssystemet kan, så länge det förblir oberoende, vara en motkraft.

En aktiv politisk opposition, som dessutom samverkar med det civila samhället för att skapa just denna mobilisering.

Då är det möjligt.

Och i dag är det viktigare än någonsin att visa att det faktiskt är det. Om det är något som präglat de senaste åren är det bakslagen. Kanske har det till och med smugit sig in en defaitistisk känsla. Det är ingen idé. Den auktoritära vågen är så massiv att det inte tjänar något till att göra motstånd. Att försöka något.

Men exemplens makt är viktig. Det är alltid där det börjar. Det är alltid det som kan inge hopp.

Jag fattar om inte alla läser en rapport från ett demokratiforskningsinstitut i Göteborg. Men jag hoppas att fler gör det. För i V-dems senaste sammanfattning av världsläget finns både nederlagen och receptet för framgång.