ledare Rättsprocessen mot journalisten Maria Ressa har av många betraktats som ett test av press- och yttrandefriheten i Filippinerna. Nu vet vi att det inte var press- och yttrandefriheten som gick segrande ur striden.
Anklagelsen handlade om en artikel från 2012, där nättidningen the Rappler granskade kopplingarna mellan en domare och en känd affärsman. Igår förklarades både Maria Ressa och hennes kollega Reynaldo Santos Jr skyldiga. De kan få fängelse i mellan sex månader och sex år.
President Duterte har länge gjort allt han kan för att stoppa journalister från att genomföra kritiska granskningar. Attackerna mot the Rappler och Maria Ressa har varit särskilt hårda.
Nättidningen, som grundades 2012, har bevakat Dutertes krig mot drogerna, avslöjat korruption och rapporterat om presidentens stegvisa inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. Som alltid när auktoritära ledare försöker tysta kritik är det inte själva kritiken, inte det fria ordet i formell mening, som angrips. Istället har Rappler anklagats för skattefusk och för att vara styrt av utländska intressen.
»Det vi ser nu är en död genom tusen hugg – inte bara mot pressfriheten utan mot hela demokratin«
Den här gången byggde rättegången på påståendet att the Rappler genom sin granskning skulle spridit förtal och falska nyheter.
Det är tyvärr ett tecken i tiden.
Under coronapandemin har en rad regeringar över hela världen använt liknande argument som en ursäkt för att komma åt kritiska röster och journalistiska granskningar. Vi har sett det i länder som Ungern, Ryssland och Thailand. Det är en djupt allvarlig utveckling, men också ett sätt att angripa yttrandefrihetens om inte nödvändigtvis leder till stora folkliga protester.
Är vi inte alla oroade över den stora spridningen av falska nyheter? Inte kan det väl ingå i yttrandefriheten att sprida saker som uppenbart är felaktiga? Bortsett från att svaret på den senare frågan är jo, det kan det nog faktiskt göra, så lämnar denna motiverade oro för vad falska nyheter gör med det offentliga samtalet en lucka i demokratins retoriska väv.
Det är lätt att instämma i påståendet att debatten i sociala medier har spårat ur, att troll och hatsajter hotar själva grunden för vårt samhällsbygge. Men allt för många argument för skärpt lagstiftning och hårdare kontroll bygger på tanken att den som ska utföra den kontrollen är »god« och på »vår sida«.
Debatten när Twitter beslutade att lägga in en faktakoll på Trumps tweet handlade delvis om samma argument. Det är klart att Twitter, som ett privat företag, borde faktakolla ett konto med så många följare som presidentens. Och det de gjorde var inte heller någon inskränkning av Trumps yttrandefrihet. De ifrågasatte bara hans uppgifter, visade att det fanns fakta som talade emot hans påstående.
Men vad händer – rent teoretiskt – om Trump eller någon annan med hans bild av sanning och rätt skulle bli VD för Twitter? Kommer vi då vara lika pigga på att Twitter styr upp vad som är fakta? På samma sätt hamnar lagstiftning mot förtal och »fake news« i ett annat ljus om det är Stefan Löfven eller Rodrigo Duterte som sitter vi makten.
För Maria Ressa är det inte en teoretisk fråga. Med sin enorma erfarenhet och stora mod har Maria Ressa hela tiden stått upprätt, trots stormen mot henne och hennes medarbetare. Trots attackerna. Trots hotet om fängelse.
Efter domen igår sade hon: »Det vi ser nu är en död genom tusen hugg – inte bara mot pressfriheten utan mot hela demokratin«.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
