När polisen uppmanar kvinnor att stanna hemma är risken stor att tvivlet förstärks hos de kvinnor som utsatts för våld och som står inför valet att anmäla eller inte, skriver Zandra Kanakaris, ordförande och Olga Persson, generalsekreterare.
För ett par veckor sedan rapporterade Ekot att polisens internutredning om Stockholmspolisens olagliga register över kvinnor som utsatts för våld läggs ned. »Allt som är fel är inte straffbart« försvarade chefsåklagare Eva Finné nedläggningen.
”Psykopatvarning” och ”mytoman” var några av de nedsättande omdömena om kvinnor som utsatts för brott som fanns i Stockholmspolisens register. Förutom att vara nedsättande slog Datainspektionen fast att registret var olagligt och inrikesminister Anders Ygeman bad om ursäkt.
Att utredningen nu lagts ned är ett stort misslyckande och hanteringen säger mycket om hur samhället, inte bara polisen, ser på mäns våld mot kvinnor.
Veckans uppmaning från polisen att kvinnor bör stanna hemma och det så kallade kvinnoregistret är båda exempel på samma grundläggande misstag: att fokusera på den som är utsatt. I fallet med registret är inte kvinnans beteende, person och bakgrund mer relevant och intressant än förövarens, som är den som står för våldet.
Stockholmspolisens register är ett symtom på den ständigt missriktade frågan: men varför går hon inte? Fokus borde i stället ligga på: varför slår han och hur får vi honom att sluta? Veckans uppmaning från Östersundspolisen att kvinnor ska stanna hemma är bara ytterligare bevis för polisens snedvridna fokus på den som utsätts för våld, när fokus borde ligga på förövarna.
Uppmaningen visar också på en kvinnosyn som polisen som myndighet i ett modernt samhälle borde ha lämnat för mycket länge sedan.
I en hårt pressad arbetssituation där kunskapen om mäns våld mot kvinnor är låg finns en risk att en kvinnosyn frodas som möjliggör systematisk registrering av personliga uppfattningar om kvinnliga brottsoffer som bygger på okunskap och fördomar.
Arbetet med att sluta skuldbelägga kvinnor som utsätts för mäns våld är ständigt aktuellt och måste genomsyra alla utbildningar, insatser och ett stärkt ledarskap inom polisen.
Unizon samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer över hela landet. Våra jourer ger stöd och skydd till runt 40 000 kvinnor och tjejer varje år, många av dem har en stor misstro mot polisens möjligheter att ge dem upprättelse. När utredningen av registret nu lagts ned och polisen uppmanar kvinnor att stanna hemma för att inte bli våldtagna minskar givetvis tilltron till polisen och risken är stor att tvivlet förstärks hos de kvinnor som utsatts för våld och som står inför valet att anmäla eller inte.
Polisen har nu ett gyllene tillfälle att motverka den misstron och att öka kvinnors tillit till dem genom att höja nivån vad gäller arbetssätt och bemötande.
Vi önskar:
Ett tydligt ledarskap, utökade resurser och statushöjning för de poliser som arbetar med mäns våld mot kvinnor och barn.
Förstärkt grundutbildning och fortbildning om alla former av våld, hur våld påverkar den som utsätts och de som arbetar med våldsfrågor och hur polisen kan rikta insatser mot förövare.
Förbättrade rutiner vid anmälan. Alla kvinnor måste få ett målsägandebiträde och polisen bör arbeta snabbt med att säkra bevis och hålla förhör på en plats där kvinnan känner sig trygg. Polisen måste erbjuda ett omfattande personskydd och brottsofferstöd, till exempel genom samarbete med kvinnojourer.
Fokusera på förövaren. Vi vill se ett förstärkt och förbättrat arbete med männen som utövar hot och våldtar. Ingen kvinna ska bli hotad, förföljd och utsatt utan att riktade åtgärder sätts in mot förövaren.
Zandra Kanakaris, förbundsorförande Unizon
Olga Persson, generalsekreterare Unizon
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
