Vi står på randen till ett nytt storskaligt krig i Irak och nu måste USA, EU och FN agera gemensamt för att sätta stopp för IS. Det skriver Tara Twana (S) och Christer Sturmark (Humanisterna).

IS (Islamiska Staten, tidigare ISIS) fortsätter att fördriva, tortera och mörda människor medan det internationella samfundet passivt tittar på. Det vi nu bevittnar i Irak och Syrien är ett folkrättsbrott.

FN har visserligen fördömt IS handlande och USA genomför bombräder från luften men det räcker inte. Vi står på randen till ett nytt storskaligt krig i Irak och nu måste USA, EU och FN agera gemensamt för att sätta stopp för IS.

Tusentals yazidier är fortfarande på flykt i Sinjarbergen undan islamisterna och man beräknar att minst 500 människor mist livet i samband med IS offensiv. Flyktingarna hoppas kunna söka skydd i kurdkontrollerade områden i norra Irak, men situationen är mycket värre än vad man kan föreställa sig.

Under veckan vi haft telefonkontakt med några yazidiska familjer som bor med sina familjer i staden Shekhan. Männen, som vill vara anonyma, uttrycker stor rädsla: ”Jag har lämnat mitt arbete och lyckats få tag i ett vapen för att försöka skydda mina döttrar och resten av familjen. Jag har inte råd ekonomiskt att fly från staden.”

Problemet, enligt mannen, är att yazidier som grupp redan är både fattiga och diskriminerade i Irak. På grund av sin religion med mycket gamla rötter i zoroastrismen har de länge varit förtryckta och anklagas för att vara satansdyrkare. De som har pengar kan fly och har möjlighet att hyra hus eller lägenheter i skyddade områden i norra Irak. Men det är få yazidier har råd med det och det råder brist på organiserade tältläger.

De flyktingar som lyckas ta sig till städer i norr måste ordna både bostad och försörjningsmöjlighet. Även med utbildning är sannolikheten liten att få ett arbete om du berättar att du tillhör den yazidiska minoriteten.

En av oss (Tara Twana) är själv född i irakiska Kurdistan, blev tvingad till flykt under Saddam Husseins regim på grund av föräldrarnas politiska aktivitet. Vi var tvungna att fly för att vi var oliktänkande, och när Saddams regim sedan föll trodde vi att en ny värld äntligen var möjlig. Men vi hade fel.

Nu tvingas människor återigen fly från sina hem, denna gång för att de inte delar IS idé om en islamistisk stat. Hur har den extremistiska gruppen kunnat utvecklas och få ett så starkt fäste i Irak? En av anledningarna är att religion och politik fortfarande är så starkt sammanvävda i landet.

Trots att det finns en ny konstitution tillämpas inte regelverken och samhällets institutioner är politiserade, i praktiken styrda av politiker och inte av tjänstemän. Detsamma gäller försvarsmakten, även militären är politiserad vilket säkert är skälet till att den irakiska militärstyrkan i Mosul så lättvindigt gav upp och lämnade över staden i IS händer.

Premiärministern Nuri al-Maliki byggde sin arme för att skydda sig själv och shiamuslimerna snarare än för att skydda nationen Irak. Konsekvensen av det som vi ser idag i Irak är militärens parti- och etnicitettillhörighet.

Maliki har som så många andra ledare i Mellanöstern svårt för att respektera demokratiprocessen, ett kulturarv som lever kvar sedan Saddam Husseins tid. Efter valet som hölls den 30 april har man fortfarande inte kunnat bilda regering. I ett tal till nationen den 10 augusti hävdade Maliki att han avser behålla sin post som premiärminister trots att den valda koalitionen föreslagit ett annat namn, Haider al-Abadi.

Extremisterna i IS har dragit nytta av de starka motsättningarna mellan den shia-ledda regeringen i Irak och landets sunniminoritet. Det utbredda missnöjet med premiärminister Maliki har bidragit till deras frammarsch.

IS utgör ett hot mot friheten, de inskränker rättigheterna för alla som inte sympatiserar med dem: shiamuslimer, assyrier, yazidier, turkmener.

Vi står nu på randen till ett nytt storskaligt krig i Irak medan det internationella samfundet passivt tittar på. Det räcker inte med att omvärlden diskuterar och fördömer IS. Enligt den kurdiska journalisten Kamal Chomani kommer inte den kurdiska regionen att klara av flyktingtrycket från både Syrien och internt i Irak. Alla flyktingar har olika behov och situationen för många är kritisk.

Vi måste alla stå upp för människors lika värde och mänskliga rättigheter och erbjuda humanitärt stöd i form av medicin, mat och tält i flyktinglägren. Men framför allt måste USA, EU och FN nu agera med gemensamma krafter för att sätta stopp för IS politik. Irak behöver också hjälp med att skyndsamt bilda en ny regering där även minoritetsgruppernas rättigheter respekteras.

När IS börjar rekrytera från terrornätverket al-Qaida finns en oro för attentat även utanför Syrien och Irak. IS utgör inte längre bara ett hot mot minoriteter i dessa länder – de utgör ett hot mot världssamfundet.

Tara Twana, Stockholms kommunfullmäktige (s), ledamot Humanisterna
Christer Sturmark, ordförande Humanisterna