Amanda Åkerlind, Albin Norman, Anton Juholt och Linus Malmgren, Unga örnar.

debatt Sveriges migrationspolitik sviker barnen, trots att Barnkonventionen nu är svensk lag. Vi måste låta barn som har en förankring i Sverige stanna här, skriver fyra företrädare för Unga Örnar.

Debatten om invandring och migration går på högvarv. Trots att alla partier pratar om en reglerad invandring som ska vara mer human är det flera barn som möter fruktansvärda livsöden när nya migrationslagar vill nöja högljudda debattörer.

Vi är övertygade om att humanismen och medmänskligheten fortsatt är stark förankrad i det svenska samhället. Människors tillvaro har försämrats med massiva nedskärningar i välfärden och en politik som centrerat rikedomarna till ett fåtal. De som har drabbats hårdast av detta är barnen som lever i ekonomisk utsatthet – en utsatthet som ökat.

I denna tid av ”blamegame” har många riktat sig mot invandringen som ett av de stora problemen med samhället. I denna jakt på syndabocken till samhällets alla fulheter är det återigen barnen som betalar det högsta priset.

Mio, ett år, hotas med utvisning när hans biologiska föräldrar ska utvisas. Återigen har barnkonventionen feltolkats av migrationsdomstolen om vad som är bäst för barnet. Mios pappa blev dömd för en överfallsvåldtäkt och Mios mamma försökte skada Mio när han var i hennes mage. Trots det ska han utvisas tillsammans med dem. Vi har också tagit del av systrarna Montaha och Rudmila som ska utvisas till Bangladesh med sin biologiska mamma som förlorade vårdnaden av barnen för fyra år sedan till följd av psykisk ohälsa. De ska utvisas till ett land där de inte kan språket eller har något naturligt sammanhang.

Barnkonventionen blev lag för att skydda alla barn från beslut som har negativ inverkan på deras liv och för att ge barnen en röst. När lagen inte används eller tolkas på det sätt som FN:s barnrättskommitté ämnat riskerar den att bli tandlös. Vi kommer alltid försvara barnkonventionen för att den reglerar barns grundläggande rättigheter i varje beslut som rör barn. För att den ska få den tyngd som den förtjänar måste den börja vägas mot andra lagar i vartenda fall där barn kan påverkas.

Svenska domstolar måste ta vad som är bäst för barnet i beaktande och möjliggöra trygga uppväxter för alla barn i Sverige.

Barn växer upp och blir produkter av sin samtid. Vi är skyldiga att ge barn en chans till ett drägligt liv när de väl har kommit till Sverige. Villfarelsen om att invandrare är kriminella, bidragstagare och bara en kostnad för samhället medför en misstänksam syn på barn som behöver få sina rättigheter tillgodosedda. Barn växer upp med en ökad rasism mot deras existens och ett ifrågasättande av deras egen identitet där de uppfattas som mindre värda till följd av deras bakgrund. Det platsar sig inte i ett historiskt humanitärt föregångsland som Sverige.

Svenska domstolar måste ta vad som är bäst för barnet i beaktande och möjliggöra trygga uppväxter för alla barn i Sverige. Staten ska förse barn med en trygg och likvärdig uppväxt.

Barn som Mio, Rudmila och Montaha blir syndabockar när debatten avhumaniserats till den grad att ett barns liv är värt att sättas i fara för att nöja de som inte vill ha någon invandring till Sverige.

Knappt ett år efter att barnkonventionen blivit lag i Sverige är den hotad. Varken regeringen eller oppositionen tycks ha en färdriktning vad gäller barns rättigheter. Men att försvara barnkonventionen är ett bra första steg. Barnen är framtiden som kommer möta ett sämre samhälle när de är vuxna om inte vi försvarar deras rättigheter idag. Det priset tycks många vara villiga att betala.

Albin Norman, förbundsstyrelseledamot
Amanda Åkerlind, förbundsstyrelseledamot
Anton Juholt, förbundsstyrelseledamot
Linus Malmgren, förbundsstyrelseledamot