Med värdlandsavtalet kan vi ha röstat för att placera kärnvapen på svenskt territorium, skriver Alexander Suliman och Alexander Petersson, SSU Stockholm.
Kalla krigets dagar ligger bakom oss. Sovjetunionen upplöstes, muren föll. Sverige har länge påstått sig vara neutralt även om det länge tycks ha funnits samarbete med Nato.
Under regeringen Reinfeldt lades förslaget att utöka det svenska Nato-samarbetet genom värdlandsavtalet och den 25 maj 2016 togs det slutgiltiga beslutet i riksdagen om att ta bakvägen in i militäralliansen istället för att stå fast vid neutraliteten vi ändå försökt värna och som tjänat oss väl.
Nato och dess medlemsländer har ett långt förflutet av krig och imperialism. Vietnamkriget, Irak och Afghanistan är tydliga exempel. Organisationens främsta uppgift är att upprätthålla det kapitalistiska systemet och då är ingen allians ohederlig.
Fascistdiktaturen Grekland kunde utan problem vara med i Nato efter att det ledande Nato-landet USA understött militärkuppen i landet som orsakade diktaturen. Amerikanska ekonomiska intressen motiverade det aktiva stödet för fascistkuppen i Chile, liksom USA nu stödjer oppositionen i Venezuela och Kuba.
Apartheidstaten Israel hade aldrig varit möjlig utan USA:s medvetna stöd, liksom stödet för den rasistiska apartheidregimen i Sydafrika. Nelson Mandela, en erkänd frihetskämpe över hela världen, som kämpade emot den sydafrikanska regimen avfördes först 2008, 90 år gammal, från USA:s terrorlista. Detta land har riksdagen, tyvärr med våra arbetarrörelserepresentanter i spetsen, nu röstat för att närma oss.
Värdlandsavtalet är ett avtal för »samförstånd« mellan Sverige och Nato – du kliar min rygg så kliar jag din. Sverige får en våldsam men betryggande storebror och Nato kommer geografiskt närmare Ryssland. Rädslan för öst och Ryssland fungerar som en stimulator för Nato-efterfrågan i dagens Sverige. När rädslan ökar, ökar stödet för Nato-medlemskap.
På samma sätt lockades världen in i invasionen av Irak 2003 trots att FN opponerade sig mot invasionen. En invasion är att vänta från öst om man ska tro de liberala debattörerna, och i rädslan för ropen om att »ryssen kommer!« väljer vi att lämna över makten över svenskt territorium till amerikanska generaler. De som försvarar detta avtal hävdar bland annat att det innebär en teknisk vinst. Nu slipper vi krångel med regelverk varje gång vi ska samarbeta med ett Nato-land. Detta är ett smart sätt att försöka flytta konfliktlinjen och korrumpera diskussionen. Men frågan handlar inte om komplikationer vid samarbete med Nato, utan om vi ska samarbeta med Nato över huvud taget.
I Socialdemokraternas partiprogram står det: »Sverige ska vara militärt alliansfritt. Den militära alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Den ger oss handlingsfrihet att driva en självständig politik i krislägen och den ger oss starkare möjligheter att vara pådrivande i det globala nedrustningsarbetet.«. Nu kan vi ha röstat för att placera kärnvapen på svenskt territorium.
Som unga socialdemokrater vill vi vara tydliga gentemot våra kamrater i riksdagen och regeringen. Vi i SSU Stockholm säger klart nej till värdlandsavtalet och allt samröre med krigsalliansen Nato, och hade förväntat oss att våra socialdemokratiska ledamöter röstat i enlighet med partiets partiprogram och därmed medlemmarnas vilja.
Det handlar om vår organisatoriska och internationella ryggrad. Det handlar om att inte bara säga att man är en del av arbetarrörelsen, utan att också vara en arbetarrörelseaktör. Det handlar om internationell solidaritet och från det gör vi nu ett avsteg.
Alexander Suliman internationell ledare, SSU Stockholm
Alexander Petersson ekonomisk-politisk talesperson, SSU Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
