Ledare Det fanns en överenskommelse om energin, som Moderaterna stod bakom. Det är sanningen.

Det var ett ovärdigt tjafsande i partiledardebatten i söndags. Eller käbbel, som Stefan Löfven brukade kalla det.

Inte bara för att partiledarna ideligen avbröt varandra. De gjorde dom.

Och inte bara för att de använde sig av fördummande slagordsargumentation. De gjorde de också.

Det mest ovärdiga var hur de handskades med sanningen.

Nu tänker jag inte på hur Ulf Kristersson gång på gång sa ”vi vann valet”. Sanningen är i ju för sig att alla regeringspartierna förlorade i valet, KD backade med nästan en procentenhet, M med 0,74 procentenheter, och Liberalerna förlorade 0,88 procentenheter. Ulf Kristerssons team är de stora förlorarnas allians. Men de vann regeringsmakten, det är tyvärr den bistra sanningen.

I energiöverenskommelsen 2016 accepterade Socialdemokraterna och Miljöpartiet detta, mot att de fyra borgerliga partierna gick med på att Sveriges elproduktion ska vara 100 procent förnybar år 2040 

Det mest oansvariga jonglerandet med sanningen ägde rum under debatten om energipolitiken.

”Nio dagar efter att vi tillträdde såg vi till att vi hade ett elstöd på plats” sa Ebba Busch. Det är ett uttalande som är lika osant som folks konton är tomma på utbetalningar av elstöd.

”Ni har gjort upp med Miljöpartiet om kärnkraftens avveckling”, sa Ulf Kristersson i sin duell med Magdalena Andersson.

I själv verket är det Moderaterna som har gjort upp om spelreglerna för kärnkraften. Det gjordes i den omfattande energiöverenskommelsen som slöts 2016. Moderaterna stod bakom överenskommelsen tillsammans med Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

När överenskommelsen hade presenterats kallade Moderaterna till presskonferens för att trumpeta ut att de räddat kärnkraften. “Det var vi Moderater som räddade kärnkraften från att förtidspensioneras”, som dåvarande partiledaren Anna Kinberg Batra uttryckte det 2017.

Det tog ett årtionde av förhandlingar att komma fram till energiöverenskommelsen. Först skulle de fyra borgerliga partierna enas. Kärnkraftsförespråkarna i Moderaterna och dåvarande Folkpartiet med kärnkraftsmotståndarna i Centern. Det lyckades 2009, då Centerpartiet gick med på att bygga ut kärnkraften på villkor att den skulle bära sina egna kostnader.

I energiöverenskommelsen 2016 accepterade Socialdemokraterna och Miljöpartiet detta, mot att de fyra borgerliga partierna gick med på att Sveriges elproduktion ska vara 100 procent förnybar år 2040. Formuleringen i energiöverenskommelsen, som Ekots Thomas Ramberg kallat överenskommelsens stenskrift, lyder:  “Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.” Den formuleringen ville Ulf Kristersson och Ebba Busch riva upp 2019, och byta ut ordet ”förnybar” mot ”fossilfritt”. När de andra partierna inte gick med på det lämnade M och KD överenskommelsen.

Det fanns en överenskommelse som säkrade kärnkraften, Moderaterna stod bakom den. Det är sanningen.

Det är sorgligt att Ulf Kristersson inte står för det.

Det är också farligt. Vi lever i en otrygg och oförutsebar tid. Kriserna avlöser varandra. En världsomfattande pandemi. Ett storkrig i Europa. En levnadskostnadskris som riskerar att knäcka familjers ekonomi.

I sådana tider växer inte bara missnöjet, utan också misstron. Väljarna upplever att politikerna inte levererar det dom lovar. Det är en perfekt grogrund för demokratins dödgrävare: de som upplöser gränserna mellan sanning och rena lögner. Ulf Kristersson håller på att göra sig till post-truth representant i Sverige.