Hur kunskap värderas följer den maskulina makthierarkin i samhället. Vi kräver vår erfarenhet, kunskap och kompetens tas tillvara, skriver fyra socialdemokrater.

Kompetens. Känn på ordet. Det känns som att det är förutbestämt och objektivt. Men egentligen är frågan om vad som är kompetens och vem som är kompetent ytterst en fråga om subjektiva åsikter.

Att vara kvinna, att vara ung eller rasifierad ger alltid utrymme för ifrågasättande. Ifrågasättande som ofta tar formen av kritik. Kritik om bristen på erfarenhet. Kritik gällande kunskapen bakom uttalanden. Kritik mot den analys som görs och de slutsatser som dras. Kritik som på olika sätt underminerar personers “kompetens”.

För kan en kvinna veta något om stadsbyggnad? Kan en rasifierad person veta något om ekonomi? Kan en ung person besitta kunskap om sjukvården? Den kritik som den unga, rasifierade eller kvinnan får ta emot rör ofta bristen på ‘kompetens’.

Samhällets olika maktordningar sammanstrålar på ett sätt så en viss grupp blir privilegierad medan andra får stå utanför. Detta innebär i praktiken att vem som har makt och således också möjlighet att utöva makt är de människor som tillhör den privilegierade positionen i samhället. Det är också i samband med detta som kunskap definieras.

Idén om kompetens är sammanfogningen av flera andra aspekter som beror på samhällets maktordningar. Ett exempel är hur resurser och medel fördelas på olika fakulteter inom universitet och högskolor. Humaniora och samhällsvetenskap är inte definierade som kunskap på samma sätt som teknik, medicin och naturvetenskap. Kunskap värderas också olika utifrån olika attribut som följer den maskulina makthierarkin i samhället.

En annan aspekt som är en del av kompetensen är erfarenhet. Erfarenhet är även det ett begrepp som är öppet för tolkning. Oftast ses erfarenhet som detsamma som en viss ålder eller antal år av engagemang inom ett visst område. Erfarenhet är något som erhålls genom tid. Men erfarenhet kan också vara en färskvara eller något som kommer av ett stort intresse. Alla människor besitter erfarenheter av olika slag. Denna typ av mer okonventionell erfarenhet är inte lika uppenbar och värderas ofta inte lika högt av de som har makten att tilldela makt.

Men vår analys kan inte stanna vid det faktum att människor behandlas olika beroende på sitt utseende, ålder eller kön. Analysen måste ses för vad den är, det är samhället och de människor som lever och verkar i det som tillsammans reproducerar och upprätthåller makten. Makten att ge andra makt.

För att bryta dessa invanda mönster krävs ett erkännande av detta och ett intersektionellt perspektiv som tydliggör hur klass, kön, etnicitet och ålder samverkar. Det skulle visa hur samhället är byggt enligt en hierarkisk modell som gör att alla inte får lika stor makt, samma utrymme att samtala, tolka samtiden och ställa frågor.

Vem som känner sig välkommen och bekväm i olika sammanhang. Vem som tycker att den äger rätten att utnyttja vårt gemensamma utrymme och vem som ägnar sig åt självcensur. Det är komplexa normer som vi alla är en del av på olika sätt.

För att alla ska kunna delta i samhället på lika villkor menar vi att ett jämlikt samhälle måste till. Ett samhälle som inte definierar viss kunskap som bättre än någon annan. Ett samhälle som tar till vara på människors erfarenheter och bakgrund snarare än att använda det som ett steg i den ojämlika hierarkin. Det är inget dåligt med olika perspektiv, det är det faktum att vi är olika men behandlas som jämlikar som ger ett utbyte mellan människor.

Det kommer ta tid att förändra samhället, och vi måste börja nu. Det är på tiden att vi skapar ett riktigt jämlikt samhälle där informella maktstrukturer försvinner. Ett samhälle som fördelar all makt på ett demokratiskt och jämlikt sätt.

Ett första steg är de arenor där vi själva agerar. I universitetets föreläsningssalar. På mötet på vår arbetsplats. I de partipolitiska forum vi agerar. Vi går inte med på att bli särbehandlade. Vi vill att vår erfarenhet, kunskap och kompetens tas tillvara som den är, för vi är inte framtiden, vi är nu!

Talla Alkurdi, Förbundsordförande Socialdemokratiska Studentförbundet
Klara Strandberg, Vice Ordförande Lunds Socialdemokratiska Studentklubb
Elin Gustafsson, Ledamot SSU Skånes distriktsstyrelse
Peter Fransson, Styrelseledamot Socialdemokraterna i Lund