“Mats Edman kommenterar överhuvudtaget inte huvudpoängen i min artikel.”

Ett klassiskt debattknep är att börja tala om något annat. Vilket Mats Edmans replik på min ledare om behovet av att hyfsa vinstdebatten är ett exempel på. Han förklarar att han inte är moderat och aldrig röstat på detta parti. Vilket jag aldrig hävdat och inte har någon anledning att spekulera kring. Jag konstaterade bara att hans krönikor skulle platsa på en gammalmoderat ledarsida. Vilket faktiskt är en annan femma. Jag skrev inte att Dagens samhälle blivit ett ”kampanjorgan för riskkapitalister” utan ett ”kampanjorgan för privata välfärdsföretag”.  Det är viktigt med detaljerna.

Jag pekade också på det faktum att Mats Edman regelbundet fokuserar på socialdemokraternas interna debatt kring de här frågorna. Och ofta kritiserar andra personer på vänsterkanten. Jag framhöll att vinstproblematiken är ett dilemma även för borgerligheten. Detta valde Edman nogsamt att inte kommentera. För kritiken finns även där. Ett exempel är Anna Dahlbergs ledare i Expressen i söndags: ”Högerns blinda marknadsdyrkan.” Nu väntar vi bara på att Edman ska ta även liberala Expressen i Dagens Samhälles tukt och förmaning.

Vidare hävdar Edman att det handlar om debattörer som ”inte vet sakläget, inte heller kan företagsekonomi eller räkenskapsanalys”. På Facebook har Andreas Henriksson, debattredaktör på Dagens samhälle, ägnat ett otal inlägg åt att förklara att jag inte begriper något överhuvudtaget eftersom jag inte är ekonomireporter.

Jag är fullt medveten om att det finns olika sätt att räkna fram vinstnivåerna. Och det var också min poäng. Om man utgår från SCBs mått ”totalt kapital” blir vinsten i privata välfärdsföretag uppenbarligen mycket hög. Om man väljer Mats Edmans modell att räkna på omsättningen blir vinsten i privata välfärdsföretag mycket låg.

Detta tog jag som utgångspunkt för att diskutera rimliga vinster och om det bör finnas någon form av vinstbegränsning. En möjlighet är att skilja mellan kapitalintensiva eller kapitalextensiva verksamheter. I de förra är kapitalinsatsen högre. I de senare är arbetskostnaden större och risken betydligt mindre! Då är vinster särskilt problematiska. Detta tycker jag borde vara en utgångspunkt för den fortsatta diskussionen. Den offentliga marknaden är inte någon perfekt marknad enligt den nationalekonomiska skolboken. Och därför behovs ett nytt regelverk. Men detta, huvudpoängen i min artikel, kommenterar Edman överhuvudtaget inte.

Jag är ingen börs- eller bolagsanalytiker. Men jag har faktiskt varit med om att under 20 år driva och utveckla Arenagruppen som ägs av en ideell förening, och som huvudsakligen lever på ”marknaden” genom egna intäkter och försäljning. Så ett och annat om företagsekonomi har jag nog snappat upp på vägen. Jag har tidigare skrivit att även non-profit-företag måste gå med överskott. Det vet jag av egen erfarenhet. Men det är faktiskt skillnad på vinst/överskott å ena sidan och profit/utdelning av vinst å den andra. Jag är förmodligen mer skeptisk till profitmotivet i offentlig välfärdsproduktion än Edman.  Jag tror åtminstone att vinstnivåerna måste regleras på något sätt.

Vinst i välfärdsföretag är i dag en av de mest brännande politiska frågorna. LO utreder frågan. Socialdemokratiska partiet förbereder ett ställningstagande till sin kongress våren 2013. Borgerliga ledarsidor problematiserar frågan. Det finns i dag en stark opinion mot vinstuttag i välfärdsföretag. Och det är inte Jonas Sjöstedt eller någon annan vänsterdebattör som vänt opinionen. Det är faktiskt de privata välfärdsföretagen själva som genom räntesnurror och dålig kvalitet byggt opinionen mot sig själva. Det kan man tycka är orättvist för det finns dålig kvalitet även hos offentliga utförare. Vi försöker analysera problemet och hitta lösningar, se exempelvis Ardalan Shekarabis rapport på vår hemsida. Jag hade förväntat mig att Dagens Samhälle skulle bidra med konstruktiva idéer i stället för att jaga de som är kritiska till vinster i privata välfärdsföretag.

Edmans avslutande släng är dessvärre talande:

”Tror ni verkligen att ”non-profit” kan klara sig utan någon annans ”profit”, då är ni mer än lovligt naiva.”

För att komma från chefredaktören för SKLs tidning är detta bara ännu ett uppseendeväckande utspel. Non-profit sektorn omsätter i dag 3,7 miljarder. Jag tror att den sektorn skulle kunna växa. Jag noterar att Mats Edman ännu en gång uttrycker misstro mot non-profit-företag.