debatt I höst ska huvudstaden ta ställning till en långsiktig biblioteksplan. Ett bra tillfälle att ändra dagens politik. Det är pinsamt om Stockholm ska framstå som ett undantag från övriga huvudstäder i Norden, skriver Socialdemokraternas Lawen Redar, Emilia Bjuggren och Bengt Säve-Söderbergh.
I Helsingfors kan du besöka ett av världens vackraste och mest moderna stadsbibliotek. Det invigdes för några år sedan och hann innan coronan slog till att också bli en populär turistattraktion.
Det nya stora och stiliga stadsbiblioteket i Oslo står också färdigt. Osloborna har goda skäl att känna stolthet. Det kommer att bli ytterligare en av de nya förnämliga kulturinstitutionerna i huvudstaden vid sidan av den fantastiska operan.
Köpenhamns moderna motsvarighet invigdes redan 1999. Denna jättestora svarta byggnad kallas den svarta diamanten och har klassats som ett av världens vackraste bibliotek.
Även Reykjavik har invigt ett nytt och modernt bibliotek för ett antal år sedan.
I alla dessa nordiska huvudstäder tror man på bibliotekens framtid. Men inte bara tror utan man har också investerat miljardbelopp för att främja läsandet, ordna mötesplatser och tillhandahålla den samhällsservice som blivit kännetecknet på ett modernt folkbibliotek.
Var finns så Stockholm, den huvudstad som ibland till och med dristat sig till att kalla sig Skandinaviens huvudstad?
För snart hundra år sedan invigdes i Vasastan ett arkitektoniskt mästerverk signerat Gunnar Asplund. Det har tjänat medborgare i många generationer och beundrats av såväl turister liksom vi som bor här. Besökssiffran har pekat uppåt och handlade före pandemin om närmare en miljon per år. Detta är glädjande men huset är mycket slitet. Biblioteket har sedan länge varit i akut behov av såväl upprustning som modernisering. Stockholm har vuxit och behoven har delvis förändrats.
Under våren har det kommit rapporter att elinstallationer måste bytas ut men inte ens för detta finns pengar.
Det har till och med diskuterats om det vore bäst att bygga ett nytt huvudbibliotek. Den idén förkastades dock. Asplundshuset ska fortsatt fungera som huvudbibliotek men i en ny tid och med ett betydligt breddat uppdrag.
Det hela utreddes för dyra pengar varpå det framkom två alternativa förslag om hur denna insats kunde genomföras. Det ena och mer ambitiösa skulle medföra att biblioteket också skulle omfatta de butiker som idag finns på Sveavägen framför bibliotekshuset. Det andra alternativet begränsades till att endast omfatta de lokaler som idag nyttjas.
Det rimliga för den nu moderatstyrda kommunstyrelsen hade varit att trycka på knappen för ett av dessa alternativ. Men så skedde inte. Man valde att skjuta upp upprustning och modernisering på obestämd tid och i stället bara anvisa jämförelsevis små pengar för att åtgärda akuta brister, huvudsakligen sådant som lagar och arbetsmiljö kräver.
Under våren har det kommit rapporter att fyrtio år gamla elinstallationer måste bytas ut men inte ens för detta finns pengar i det torftiga upprustningsbeslut som nu gäller.
Stockholms finanser ser ut att i år gå med överskott, till största delen till följd av de stora statsbidrag som regeringen betalar på grund av pandemin.
I höst ska såväl kulturnämnd som kommunfullmäktige ta ställning till en långsiktig biblioteksplan. Ett bra tillfälle att tänka om. Genomför en större och mer omfattande upprustning och modernisering. Detaljerna är redan utredda och ligger färdiga på bordet. Det är pinsamt om Stockholm ska framstå som ett undantag från övriga huvudstäder i Norden. Men viktigast är att folkbibliotek är viktiga, inte bara i tanke utan i verkligheten.
Emilia Bjuggren (S), oppositionsborgarråd
Lawen Redar (S), riksdagens kulturutskott
Bengt Säve-Söderbergh (S), Stockholms kulturnämnd
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
