Nästa vecka tar avtalsrörelsen fart. Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv låter hälsa att lägstalönerna bör sänkas – för invandrarnas skull. De forna mittenpartierna Centern och Folkpartiet, plus Anders Borg, hejar på från sidlinjen – för Föregångslandet Sveriges skull.

Men argumenten för att sänkta lägstalöner ger fler jobb är bristfälliga. Att Svenskt Näringsliv skulle bry sig mer om unga och invandrare än om sina medlemmar, faller på sin egen orimlighet. Och ska vi verkligen satsa på låglönesektorn med “working poor” som följd, eller har vi högre ambitioner än så?

Sänkta lägstalöner skapar jobb, hävdar Svenskt Näringsliv genom Timbro. De menar att om priset på arbete sjunker anställs fler.

Men argumentationen är inte så klockren som den låter. När arbetsgivaravgiften för unga sänktes nyligen så borde arbetsgivarna enligt teorin ersatt äldre, dyr arbetskraft med ung, billigare för att tjäna pengar. Men det gjorde de inte.

I USA är lägstalönerna låga. Men arbetslösheten är högre än i Sverige.

På kort sikt lär låglönesektorns arbetsgivare hurra över sänkta löner och anställa. Men på längre sikt urholkar sänkta lägstalöner både lönerna på högre nivåer och ersättningsnivåerna till arbetslösa. Om det blir för liten skillnad på att få ersättning och att jobba så måste ju ersättningen ned, enligt arbetslinje-teoremet. Främst de fattigaste, de som konsumerar större delen av sin inkomst, får sämre köpkraft. Efterfrågan på tjänster minskar.

Det enda säkra resultatet av sänkta lägstalöner är att de med lägstalöner får sänkt lön.

Är det då de unga och invandrarna som vinner? Den dag Svenskt Näringslivs tjänstemän sänker sina egna löner av solidaritet med arbetslösa akademiker, då ska jag hylla deras vilja att hjälpa andra än sina egna medlemmar.

Unga och invandrare vinner på en rättvis chans att utbilda sig för att möta en kunskapsintensiv arbetsmarknad. Inte på att arbeta för en lön som inte går att leva på.

Lägstalön-jobben beskrivs av näringslivet ofta som en inkörsport till högre avlönade arbeten – som “ingångslöner”. Det stämmer säkert om man inkluderar medelklassungdomar som jobbar några år på McDonalds i statistiken. Men är det så för unga från fattiga miljöer? Jag tvivlar.

Svenskt Näringsliv och högerpartierna jobbar hårt på att dra ned på ambitionen om ett kunskapsintensivt Sverige. Låglönesektorns företag behöver enligt deras mening stöd så att fler kan arbeta i den. Arbetskraften är väl förberedd: Stödundervisningen i grundskolan har urholkats och de praktiska gymnasielinjerna ger inte längre ger högskolebehörighet.

Det handlar om värderingen av arbete och av människor. Svenskt Näringsliv och högerpartierna är på väg att skapa ett land där den del av befolkningen som inte får en chans att klara skolan ska serva den andra delen – till låga löner.