Min egen dotter kommer vara i pensionsålder innan lönegapet stängts mellan kvinnor och män. Denna lönediskriminering är fullständigt oacceptabel.
Det måste bli ett slut på den ovärdiga lönediskriminering av kvinnor som pågått decennium efter decennium. I den takt som löneskillnaden minskar kommer det ta nästan ytterligare sju decennier innan vi uppnått jämställda löner! Det innebär att min dotter kommer vara förbi pensionsåldern när det händer.
Men det är inte bara löneskillnaden som gör att kvinnor hamnar i ett sämre ekonomiskt läge. Det har spätts på med regeringens jobbskatteavdrag som framför allt gynnat högavlönade män och ökat inkomstklyftan mellan kvinnor och män med 50 procent under de åtta åren med Fredrik Reinfeldt som statsminister.
Och eftersom de påtvingade deltiderna, visstiderna och delade turerna också har ökat kraftigt under regeringen Reinfeldts alla privatiseringar i välfärden, där en majoritet kvinnor jobbar, är gapet i verkligheten ännu större.
Lönekartläggningar har varit ett bra verktyg för att påverka och förändra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. 2009 tog dock den borgerliga regeringen bort kravet att företagen ska göra årliga lönekartläggningar, till att dessa bara ska göras var tredje år, under förevändningen att man ville minska företagens administrativa skyldigheter.
Tidigare gällde reglerna dessutom alla företag med fler än 10 anställda, nu gäller den enbart företag med fler än 25 anställda. Regeringens politik bygger nämligen på tanken att jämställdhet kommer av sig självt. Bara man släpper marknadskrafterna lösa så ordnar det sig. Innan lagen ändrades var det drygt 50 procent av företagen som gjorde lönekartläggningar, nu har andelen sjunkit till långt under 40 procent, enligt rapport från Unionen.
Det är anmärkningsvärt att regeringen och ansvariga myndigheter inte har reagerat hårdare mot att så många företag struntar i lagstiftningen. Lönekartläggning handlar inte om någon administrativ börda. Det är en demokratifråga att se till att människor inte diskrimineras på grund av sitt kön.
Mycket skulle kunna ske med lönediskrimineringen om bara lagen efterlevdes. Nuvarande lagstiftning säger att: ”Arbetsgivare och arbetstagare ska särskilt verka för att utjämna och förhindra skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män. De ska främja lika möjligheter till löneutveckling.”
Det finns möjlighet för DO att ta företag som inte gör lönekartläggning till en nämnd för vitesförläggande. Så sker inte. Myndigheten lever alltså inte upp till de krav som ställs. Det måste bli ändring på det. Vänsterpartiet vill skärpa lagstiftningen så att den återgår till tidigare skrivning om att lönekartläggning ska göras varje år och för alla företag med minst tio anställda.
I den svenska modellen sköts löneförhandlingarna av parterna i avtalsförhandlingar, och det är en modell vi värnar om. Vi kan dock konstatera att de strukturella löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrken inte rubbats, trots uppställda målsättningar i flera avtalsrörelser. Det har blivit tydligt att det statliga Medlingsinstitutets tolkning av det så kallade ”märket”, det vill säga den procentsats för löneökningsutrymmet, som sätts av industrinbranschens förhandlingar, är en del av problemet.
Vänsterpartiet menar att Medlingsinstitutets uppdrag måste förtydligas, så att det klart framgår att en ansvarsfull lönebildning innefattar en utjämning av de strukturella löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken.
Det är inte rimligt att ”balans på arbetsmarknaden” innebär att alltför lågt avlönade kvinnor i välfärds- och servicejobb alltid förväntas hålla en distans till mer mansdominerade yrkesgrupper. Det är just detta som i huvudsak är strukturell lönediskriminering
Vi kan inte ha en statlig myndighet som motarbetar jämställda löner mellan män och kvinnor. Vänsterpartiet ifrågasätter att Medlingsinstitutet ska ha som huvuddirektiv att upprätthålla industrin som löneledande, utan vi vill ge i uppdrag till Medlingsinstitutet att arbeta aktivt för jämställda löner, annars bidrar Medlingsinstitutet till den exploatering av kvinnors arbete som sker.
Jämställdhet är inte något som kommer av sig självt bara vi släpper marknadskrafterna lösa. Företagen tjänar på att kvinnor har osäkra anställningsförhållanden, låga löner och utför allt mer obetalt arbete, som att vårda anhöriga utan ersättning.
När kvinnor som redan befinner sig långt ner i lönepyramiden pressas ännu längre ned av vinstjagande företag, är det ovärdigt att statliga myndigheter spelar med, istället för att vara den viktiga motkraft som man borde vara. För våra döttrars skull; stäng lönegapet nu!
Rossana Dinamarca, feministisk talesperson för Vänsterpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
