Slutreplik Hirschfeldts förslag öppnar tyvärr för missbruk av möjligheten att utlysa undantagstillstånd, skriver Lars Ilshammar och Stellan Gärde i ett avslutande debattinlägg om förslagen att öka regeringens befogenheter i fredstid.

Den demokratiska staten måste fungera även i nödlägen. Om denna grundprincip är vi givetvis helt överens med Johan Hirschfeldt. Men det vi ville diskutera var de allvarliga och uppenbara politiska riskerna som är förknippade med att, som hans egen utredning ”Stärkt konstitutionell beredskap” (SOU 2023:75) föreslår, införa en stående rätt för regeringen att självständigt utlysa undantagstillstånd i fredstid utan att först behöva ha riksdagens mandat.

Tyvärr hittar vi inget som helst resonemang om detta i det svar han ger oss här i Dagens Arena.

Varför nämner Johan Hirschfeldt inget om de risker som inte bara vi utan också andra har identifierat i hans förslag till ändring i Regeringsformen? Vad tror han att en eventuell framtida regering på vänster- eller högerextremt underlag skulle kunna göra om den fick en grundlagsfäst rätt att själv införa undantagstillstånd närhelst man anser att det föreligger en akut kris för landet?

Vi vill problematisera och diskutera brett vad som kan hända om riksdagens makt undermineras 

Hirschfeldt kunde till exempel ha nämnt att hans egen utredning konstaterat att

regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten har principiell betydelse och att förändringar av dessa kan vara förenade med risker. Det kan t.ex. inte uteslutas att särskilda lösningar för kriser, som ger regeringen större makt, kan komma att användas i fall som de inte är avsedda för”.

Varför får vi inte en diskussion om dessa problem nu, mot bakgrund av den allvarliga situation som föreligger politiskt på många håll i Europa? Som Högsta domstolens ordförande Anders Eka konstaterar i grundlagskommitténs slutbetänkande (SOU 2023:12) är inte heller vi i Sverige immuna mot auktoritära maktövertaganden som i Ungern och tidigare i Polen.

Vi vill problematisera och diskutera brett vad som kan hända om riksdagens makt undermineras i samband med allvarliga kriser i framtiden. En diskussion om detta hade varit av större intresse, särskilt som det utredningsbetänkande Hirschfeldt själv överlämnade till justitiedepartementet i så sent som den 27 november 2023 tycks öppna för just ett sådant samtal.

Därför säger vi det igen, för att vara tydliga: Behovet att vidta snabba åtgärder vid en kris motiverar inte ett stående mandat för regeringen att efter egen bedömning och utan att behöva tillfråga riksdagen införa undantagstillstånd. Tre fjärdedelar av den samlade riksdagen kan däremot – så längre det finns ett förtroende för regeringen – i god tid i förväg stifta en stående tidsbegränsad lag, en beredskapslagstiftning – där regeringen får just de möjligheter som behövs, utan att riksdagens inflytande ges upp.

Skillnaden kan låta marginell, men är i själva verket av stor principiell betydelse. Hirschfeldts förslag öppnar tyvärr för missbruk av möjligheten att utlysa undantagstillstånd i ett eventuellt skymningsläge och kan sätta riksdagens makt på undantag på ett sätt som skulle kunna få fatala konsekvenser för vår demokrati. Att medvetet öppna för sådana risker genom en grundlagsändring vore minst sagt naivt, särskilt i en tid när demokratin redan är trängd.

En allvarlig kris där det krävs väldigt brådskande åtgärder är en situation som vi inte gärna vill, men ändå måste, kunna föreställa oss. Om vi i ett sådant läge låter riksdagen kapitulera och från början fråntar den möjligheten att vara den som i förväg ska besluta om regler för undantagstillstånd kan det i värsta fall skapa en existentiellt kritisk situation för vårt land och folk.

Det säger också något om frågans sprängkraft att Socialdemokraterna har valt att avvakta med sitt ställningstagande i väntan på remissvaren på Hirschfeldts utredning. För övrigt avvisade alliansregeringen redan 2009 ett en utredningsförslag om konstitutionella nödregler bl.a. för att det ansågs vara principiellt olämpligt.

Stellan Gärde

Lars Ilshammar