Miljön och klimatet oroar svenskarna. Ändå präglas regeringens politik av ointresse för frågorna.

Partiledardebatten i SVT:s Agenda i söndags kväll var ingen höjdare varken i politiska besked till medborgarna eller i journalistisk granskning.

Som Dagens Arena konstaterade i tisdags slarvades det rejält med fakta från regeringens sida. Statsministern berömde sig om att ha gjort Sverige till en ledande miljöaktör i världen och påstod att Sverige är på väg att uppfylla sina miljömål. Det är inte sant. Tvärtom kommer 14 av 16 miljömål inte att nås till 2020. Koldioxidutsläppen har dessutom ökat under Fredrik Reinfeldts regeringsperiod.

Centerledaren betonade att hon inte vill höja flygskatten. En pinsam hållning för ett parti som påstår sig vara ett grönt alternativ. Ännu mer pinsamt är att Annie Lööf talade mot sitt eget partis uppfattning i frågan.

Att regeringsföreträdare slirar med sanningen skadar förtroendet. Att de tillåts påstå uppenbara felaktigheter utan att programledarna beslår dem med felaktigheter är en minst lika stor pinsamhet för journalistiken. Vad är vitsen med att ha journalistiska TV-utfrågningar om ingen är påläst nog att göra uppföljningsfrågor eller avslöja felaktigheter?

Nu är miljö- och klimatfrågorna för viktiga för att bli föremål för det smutsiga politiska spelet. Det allvarsamma är regeringens bristande intresse för de gröna frågorna. Reinfeldt leder en synnerligen betonggrå regering. Det är bekymmersamt både för miljön och för medborgarnas förtroende för politiken.

När SOM-institutet rangordnar de frågor som oroar oss medborgare mest kommer miljön, klimatet och tillstånden i haven högst upp. Längre ner på listan kommer frågor som massarbetslöshet, brottslighet, terrorism, finanskris, ökade klyftor och krig.

Medborgarna har uppenbart förstått något som inte de styrande tycks ha förstått: att läget är djupt oroväckande. Klimatforskare pekar nu på sambanden mellan jordens uppvärmning och det alltmer extrema vädret på senare tid. Istäcket i Arktis krymper snabbare än vad man tidigare förutsett. Om tio år är klimatförändringarna en minst lika stor utmaning för EU som dagens eurokris.

– Södra Europa kommer att få stora problem, människor kommer att dö och lida av värmevågor men framförallt påverkas livsmedelsproduktionen. Detsamma gäller Mellan-USA och vissa andra subtropiska platser på jorden… fattiga länder drabbas hårdast, hela samhällen riskerar att kollapsa, spår Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet.

Allt är dock inte hopplöst. Det finns både teknologi och ekonomi, som Christian Azar, miljöforskare vid Chalmers, påpekar i Svenska Dagbladets artikel. Det skulle gå att bromsa klimatkrisen. Klimatskatter och andra ekonomiska styrmedel är verkningsfulla. Sverige skulle kunna vara ett ledande föredöme.

Om bara den politiska viljan hade funnits.