Rätt att ge fler möjlighet till högskola

ledare Regeringen vill ge fler som går gymnasieskolans yrkesprogram behörighet till högskolan. Det är en efterlängtad brytning med den tidigare liberala utbildningsministern Jan Björklunds politik.

I regeringens budgetförslag finns en förändring inom skolan som rönt föga uppmärksamhet. På sidan 92 under utgiftsområdet utbildning och forskning förklaras att eleverna på gymnasieskolans yrkesprogram ska få utökade möjligheter att läsa kurser som ger ”grundläggande behörighet” till högskolan.
Det var Liberalernas tidigare utbildningsminister Jan Björklund som 2011 drev igenom den ändring som innebar att elever på yrkesprogram inte längre skulle få behörighet att läsa på högskolan. Hans argument var att alla inte behöver studera vidare och att det måste finnas utbildningar utan krav på akademiska förberedelser.

Det stämmer förstås att alla inte behöver läsa på högskolan, men problemet med Björklunds reform var att den begränsade yrkeselevernas framtida möjligheter. Resultatet blev mycket riktigt att yrkesprogrammen tappade i status och popularitet. Andelen som sökte till yrkesprogram sjönk från 41 procent 2011 till 36 procent 2015 och den har legat på ungefär samma nivå sedan dess. Till det absurda hör att möjligheten att få jobb är goda för dem som gått yrkesprogram. Eftersom det råder arbetskraftsbrist i flera branscher skulle till och med flera behöva utbildas.

Eftersom näringslivet vill ha arbetskraft med yrkesutbildning är det viktigt att de erbjuder meningsfulla praktikplatser.

Talande nog ansåg inte Björklund att det var något bekymmer att antalet sökande till yrkesprogrammen minskade. Redan året efter reformen hade antalet sökande sjunkit, men han förklarade sig ändå ”nöjd” med förändringen. Betydligt mer kritisk var Johan Lindholm, ordförande i Byggnadsarbetareförbundet. Han konstaterade att ”många låter bli att välja yrkesutbildningarna för att man vill ha högskolebehörighet och inte hamna i ett B-lag med sämre möjligheter till framtida utveckling”.
Det är samtidigt viktigt att inte dra allt för stora växlar på striden och klargöra vad det nya reformförslaget skulle kunna innebära. För den som i dag läser ett yrkesprogram är vägen inte stängd för den som vill skaffa sig högskolebehörighet, men det krävs ett aktivt tillval av ytterligare ämnen. Alla gymnasieskolor erbjuder inte sådana tillval och de kompletterande studierna måste ofta ske vid en annan skola. Det regeringen nu föreslår, för att citera dess pressmeddelande, är att ”alla elever som väljer ett yrkesprogram ska vara garanterade att kunna läsa de kurser som krävs för grundläggande behörighet om de vill”.
En rimlig tolkning av detta är att alla gymnasieskolor ska vara skyldiga att erbjuda kurser som ger högskolebehörighet. Möjligen kan det också innebära att alla yrkesprogram ska ge högskolebehörighet, men att det ska vara möjligt att välja bort de ämnen som ger behörighet.

Denna förändring är principiellt viktig och LO:s utredare Mia Nikali beskriver den som det ”bästa” inom utbildningsområdet i regeringens budget. För att regeringens reform ska få effekt måste den dock kombineras med fler åtgärder som höjer statusen på gymnasieskolans yrkesprogram. Kvaliteten behöver stärkas genom ökad lärartäthet och fler utbildade lärare. Inte minst handlar det om att skärpa kraven på fristående gymnasieskolor, som ofta halkat efter både när det gäller antalet lärare och behöriga lärare. Det är också avgörande att eleverna kan erbjudas praktik av hög kvalitet. Eftersom näringslivet vill ha arbetskraft med yrkesutbildning är det viktigt att de ställer upp och erbjuder meningsfulla praktikplatser. Även staten har ett stort ansvar, bland annat genom satsningar på fortbildning av lärarna på yrkesprogrammen. Arbetslivet förändras snabbt och yrkeslärarna behöver fylla på sina kunskaper för att deras undervisning ska hålla jämna steg.

Högre status på gymnasieskolans yrkesprogram handlar också om en större fråga: högre status på LO-jobben. Det är avgörande om vi ska få ett mer jämlikt Sverige. Den klyfta som finns mellan ”arbetarjobb” och ”akademiska jobb” handlar om lön och arbetsvillkor, men också om kulturell värdering. Att bryta med den uppfattningen är en av arbetarrörelsens viktigaste uppgifter.