Ledare Människans leverne orsakar pandemier. Människans leverne orsakar klimatkrisen. Vi kan inte hantera en kris i taget, vi måste – och kan – bekämpa klimatkrisen och covid-19 samtidigt.

Snart är det 2021 och många hoppas på att vi snart kan återgå till det normala efter ett år som varit allt annat än normalt. »Vad är det första du ska göra när pandemin är över?« och många säger: resa, festa, kramas. Men frågan är om vi någonsin kommer att kunna återgå till det normala.

Pandemin har fått katastrofala konsekvenser. Samtidigt lever vi mitt i en annan katastrof: klimatkrisen. Eller egentligen är det inte en annan katastrof, pandemier och klimatkrisen hänger starkt ihop. Det visar inte minst årets klimat- och hälsorapport i tidskriften the Lancet.

Det är den femte årsrapporten och den absolut dystraste hittills. Rapporten presenterar hur klimatförändringarna påverkar den globala hälsan och budskapen är tydligt: klimatkrisen har fruktansvärda konsekvenser på vår hälsa. Det rör sig om direkta hot såsom bränder och stormar men också om hot i form av nya sjukdomar och sjukdomar som tidigare utrotats men som nu kommer tillbaka. Rapporten slår också fast att inget land är immunt mot de effekter som klimatförändringarna har på den globala hälsan.

Samtidigt säger forskarna i årets Lancetrapport att det finns ljusglimtar.

Detta rör inte en framtid långt borta, redan idag dödar klimatförändringarna människor och orsakar ohälsa och fattigdom. Vi kan inte hantera en kris i taget, vi måste bekämpa klimatkrisen och covid-19 samtidigt, slår rapportförfattarna också fast. Människans leverne orsakar pandemier. Så enkelt är det. Vårt ohållbara resande, konsumtion, avskogning, uppvärmning och djurhållning samspelar och riskerar att utveckla nya pandemier.

Covid-19 är inte den första pandemin som orsakats av så kallade zoonoser, alltså att virus går från djur till människor. Zoonotiska sjukdomsutbrott ökar stadigt och är en direkt följd av hur ohållbar djurhållning men också att djuren tvingas ur sitt naturliga habitat när klimatkrisen förvärras. Lägg då till den katastrof antibiotikaresistensen innebär och vår samtid känns outhärdlig.

Förlåt, det var inte meningen att vara dystopisk men det är svårt att vara något annat när läget är som det är. Samtidigt säger forskarna i årets Lancetrapport att det finns ljusglimtar: coronakrisen visar på människans förmåga att ändå agera i kris, vi har lyckats framställa ett vaccin på rekordtid och vi vet vad vi behöver göra för att bekämpa klimatkrisen. Covidpandemin är inget annat än en katastrof, men om det finns något att lära av detta dystra så måste vi göra det.

Vi kommer att se fler pandemier, givet att vi fortsätter att leva på som vanligt. Personligen har jag utvecklats till en såkallad coronapolis som skäller ut vänner som inte följer restriktioner, ber människor att hålla avstånd och skriver uppfostrande statusuppdateringar på sociala medier. Jag har känt mig charmigare, det ska jag erkänna.

Vi lever i flera katastrofer samtidigt och vi behöver alla ta vårt ansvar. Tvätta händer, hålla avstånd och framförallt avstå fysiska kontakter. Men vi behöver politisk handlingskraft och ändra vårt sätt att leva. För fler pandemier kommer att komma.