Medan svensk sjukvård kraftsamlar för att klara coronakrisen, går Stockholms finansregionråd Irene Svenonius ut och uppmanar privatpersoner och företag att skänka pengar till vården. Samtidigt ligger varslen av vårdpersonal kvar. Det är huvudlöst.

»Alla verkar bli vänster av krisen« skämtas det. Så är det ju inte, även om det finns en uns av sanning i skämtet. För vem kommer helhjärtat kunna kalla sig höger efter coronakrisen? Vem kommer på riktigt kunna föreslå privatiseringar, skattesänkningar och marknadslösningar när vi tagit oss ur denna pandemi? Inte många. Men det finns en person som kommer fortsätta hålla borgerlighetens fana högt oavsett: Irene Svenonius, finansregionråd för Moderaterna i Region Stockholm.

Coronakrisen är stockholmsfixerad, men det är här pandemin har sitt epicentrum. Det är också här som högerns marknadsexperiment har gått längst med ett fullständigt urspårat vårdval, utförsäljningar och ett rekorddyrt haveriprojekt i form av Nya Karolinska sjukhuset. Det här är vi ser en sönderprivatiserad äldreomsorg, vilket har fått ödesdigra konsekvenser.

Det är imponerande att se hur Sveriges sjukvård så snabbt kan ställa om under krisen. Trots att det är ett ytterst ansträngt läge klarar svensk sjukvård detta tack vare fantastisk personal. Men efterdebatten kommer att behöva handla om vilka förutsättningar vi vill att vår välfärdspersonal ska ha för att kunna rädda liv. Vårdpersonal och medborgare har länge skrikit efter mer resurser. Det borgerliga styret har svarat med skattesänkningar, massuppsägningar och att strössla resterande resurser på nätläkare, närakuter och vårdval.

De två viktigaste enheterna, primärvården och akutsjukhusen, har istället fått leva på svältbudgetar. Man skulle ju kunna tänka sig att coronakrisen skulle få ansvariga politiker att dra tillbaka sina politiska haveribeslut. Men icke. Massuppsägningar och nedskärningar är att vänta när coronakrisen bedarrat.

Svenonius har dock en lösning: en gåvofond dit privatpersoner och företag kan skänka pengar som stöd i coronakrisen. Missförstå mig rätt: det är alldeles fantastiskt hur företag och privatpersoner gör sitt yttersta för att hjälpa till i krisen. Det är ju det som coronakrisen verkligen har gjort uppenbart: vi lever i ett solidariskt land där vi hjälps åt. Ideella krafter kan uträtta stordåd. Men det är en helt annan sak att som ansvarig politiker be om allmosor för att klara välfärden. Särskilt provocerande blir det när man fullkomligt dränerat regionen på resurser de senaste åren.

Vems intressen kommer Svenonius swishkonto att till sist företräda?

Istället för att ge behövande hjälp direkt genom att engagera sig i ett ideellt projekt kan man swisha lite kosing. Hur kan man veta att dessa inte går till någon dyr konsultnota? Dessutom finns det uppenbara risker för företagslobbyism. Vems intressen kommer Svenonius swishkonto att till sist företräda? Det riskerar också att urholka förtroendet för skattefinansierad välfärd.

Men Svenonius är inte ensam. Camilla Läckbergs Hedda Care, som i feminismens namn öppnade en lyxklinik på en av Stockholms finaste adresser, håller kapitalismens fana högt även mitt under coronapandemin. För 950 kronor kan privatpersoner komma och testa sig för covid-19. Ett test som experter avråder ifrån, då de inte är tillförlitliga och riskerar att vagga in personer i falsk trygghet, men också för att det är rätt lönlöst ur smittskyddssynpunkt att låta privatpersoner testa sig hur som helst.

Och om man nu vill göra samhället en tjänst: varför prioriterar man rika människors icke-behov, när äldreomsorgen och sjukhuset skriker efter personella och materiella resurser?

Om Hedda Care verkligen vill göra en samhällstjänst har jag ett förslag: stäng ner er lyxklinik på Östermalm, ta era miljonvinster och läkarexamina och gå till närmsta akutsjukvård eller äldreboende, och öppna aldrig er klinik igen. Och till Svenonius, som kallar vårdpersonalen för hjältar: sluta klappa med ena handen och slå med den andra.

Det bästa vore förstås om hon avgick här och nu, men tillsvidare är det minsta man kan begära att alla former av besparingskrav dras tillbaka och marknadsexperimentet upphör precis just nu.