debatt Public service-uppdraget ställe krav på mångfald. Ändå spelas så gott som aldrig msuik med texter på något annat språk än svenska och engelska i P4. Dags att bredda musikutbudet så fler lyssnare kan känna igen “gamla godingar” på radion, skriver Fayme Alm.
Det är Kristi himmelsfärdsdag och tidig morgon. Sveriges radio P4 sänder ett avsnitt av programmet ”Helgpasset” där Carolina Bladh intervjuar författaren Lydia Sandgren, omtalad för sin debutbok ”Samlade verk”. Inringare har också möjlighet att ställa frågor.
Programmet genomförs professionellt och ger lyssnarna aspekter och perspektiv på författarskap och mänsklig tillvaro, Sandgren är även legitimerad psykolog.
Samma vecka pågår finalerna till Eurovision Song Contest. En tävling med stor popularitet vilket biljettefterfrågan till de fysiska evenemangen liksom den omfattande mediebevakningen, inte minst hos Sveriges radio, vittnar om. Enligt företagets Eko-redaktion hörs ovanligt många språk i årets tävling där 35 länder deltar med var sin låt.
Under det två timmar långa Helgpasset som P4 sänder under torsdagen blandas samtalen med musik, så som konceptet är i denna kanal. Musikurvalet består till övervägande del av låtar med text på engelska, ett fåtal med text på svenska. Inga andra språk hörs i den valda musiken.
Sällan musik på andra språk än engelska och svenska
Under programmet framkommer det mer än en gång att Lydia Sandgren har anknytning till Frankrike, ett land med stor inhemsk musikproduktion. Enligt svenska statliga myndigheten Konstnärsnämnden har Frankrike idag världens femte största marknad för musik. En realitet som den som lyssnar på P4 inte kan ana. Med lite tur går det att få höra ”Joe, le taxi” med Vanessa Paradis. Den kom 1987.
Värt att nämna är att Konstnärsnämnden skriver: ”Även om konstmusik fortfarande är en viktig del av franskt kulturarv är det 80-talets syntmusik samt 90-talets elektroniska dansmusik man främst förknippar med fransk musik idag.”
I P4 spelas mycket sällan – för att inte säga ytterst sällan – musik på andra språk än engelska och svenska i. För att i denna kanal få lyssna på musik från till exempel Portugal är sällsynt. Det räcker ens en gång inte att vinna nämnda musiktävling, vilket Portugal gjorde 2017 med låten ”Amar pelos dois”. Uppskattningsvis har denna vinnarlåt endast spelats ett fåtal gånger i P4. Att jämföra med ”gamla godingar”, ett begrepp som myntades under 1980-talet och gäller låtar med sångtexter på engelska. Låtar som spelas år efter år, decennium efter decennium. Som om musikläggarna fastnat i en loop omöjlig att ta sig ur, med SR-ledningens goda minne.
Samma begränsning gäller musik där sången framförs på något av de nordiska språken. Trots att dessa länder har ett språksamarbete reglerat i Helsingforsavtalet, kulturavtalet, språkdeklarationen och språkkonventionen.
Statistik finns över när och hur många gånger en viss låt spelas i Sveriges radio, men är tillgänglig endast för ett fåtal utvalda. Vad Sveriges radio väljer att öppet redovisa är en klumpsumma: ”Inte mindre än 98 283 musiktitlar sändes i Sveriges Radio under 2025, i någon av de linjära kanalerna eller on demand.”
Vilka lyssnare ska känna sig hemma med P4:s musik?
Vad bygger då konceptet för P4:s musikutbud på? Gissningsvis ”igenkänning”. En viss grupp lyssnarna ska känna igen sig utifrån musiken som spelas i kanalen. Den givna följdfrågan blir då: Vilka lyssnare ska känna sig ”hemma” när de lyssnar på P4?
Idag har Sverige en befolkning där drygt 20 procent är födda i ett annat land. De invandrade får, med undantag från dem som kommer från engelskspråkiga länder, aldrig i P4 höra musik från sina tidigare hemländer.
Om så skedde skulle lyssnarna – genom det kulturella uttrycksmedel som musik är – bredda sina föreställningar om omvärlden vilket är företagets vision. Sveriges radio vill, skriver man, ”skildra människors vardag och händelser i hela landet och runtom i världen”.
Musik tillhör för de flesta människor tillhör vardagen. Därför bör musikutbudet i P4 – som också är landets beredskapskanal – breddas. om visionen ska realiseras och fler invånare än idag kunna känna sig hemma i P4.
Det är hög tid med tanke på formuleringarna i det public service-uppdrag som nu och fram till och med 2033 gäller för Sveriges Radio. I det nämns ”mångfald” fyra gånger, ”mångsidigt” också fyra gånger och ”mångsidighet” en gång.
Frågan till Sveriges radios ledning är: När kommer dessa krav på mångfald och mångsidighet speglas i P4:s musikutbud så att kanalen blir hela folkets kanal?
Fayme Alm, fil mag i journalistik, skribent och Nordenkorrespondent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
