Foto: Privat/Pixabay

Arbetsmarknad I dag börjar förändringarna i 2022 års anställningsskyddslag att tillämpas. Det är därmed hög tid för mediearbetsgivare att visa respekt för journalisternas demokratiska funktion genom att sluta med missbruket av visstidsanställningar. Det skriver Caroline Ferngren, adjunkt i arbetsrätt och tidigare journalist.

Visstidsanställningar har länge missbrukats i journalistbranschen. När arbetsgivare larmar om brist på journalistvikarier framstår det därför som skrattretande. Som medborgare i ett samhälle där en fri och oberoende press är viktigare än på mycket länge är det emellertid lätt att hålla sig för skratt. 

Arbetsrätten är tydlig: visstidsanställningar får inte missbrukas. Denna tanke ligger bakom både 2022 års ändringar i LAS och EU-rätten. Trots det har otryggheten på arbetsmarknaden varit ett svårlöst problem de senaste tjugo åren, där arbetsgivarnas flexibilitet prioriterats före arbetstagarnas trygghet.

Det utbredda bruket av visstidsanställningar omintetgör såväl journalisters oberoende som återväxten i yrket.

De nu beslutade förändringarna i arbetsrätten innebär ett principiellt skifte där huvudregeln är tillsvidareanställning och tryggheten ska öka för de visstidsanställda. Möjligheten att visstidsanställa ska finnas kvar, men får inte användas för varaktiga behov. Visstidsanställda ska snabbare få företrädesrätt till återanställning och kvalifikationstiden för omvandling till tillsvidareanställning kortas (prop. 2021/22:176 s. 137 f). Samtliga partier och arbetsmarknadens parter sluter upp bakom detta. Tillsvidareanställning är idag en starkare norm på svensk arbetsmarknad. 

Detta är ett gyllene tillfälle för mediehusen att börja ta ansvar och respektera journalisthantverket. De senaste tjugo åren har branschen präglats av staplande av korta anställningar, utlasningar och frånvaro av långsiktighet och ansvar. Redaktionsledningarna har agerat som om journalisterna är en aldrig sinande källa som det är fritt fram att ösa ur i all oändlighet. Man har betett sig som att kompetensen hos en journalist med många års erfarenhet kan likställas med en nyutexaminerad. Redaktionerna har förskingrat det humankapital som dessa erfarna journalister bär. Resultatet är att en hel generation ambitiösa, kompetenta journalister har valt att lämna.

Oberoende journalistik är grundläggande för demokratin. Medborgarna ska kunna lita på att rapporteringen är saklig och oberoende. För att skydda den viktiga roll journalistiken spelar finns en rad skyddsregleringar, som meddelarfriheten och meddelarskyddet samt tryckfriheten. Dessutom har den enskilde journalisten en särskild rätt att arbetsvägra (neka förödmjukande uppdrag). Men denna rätt urholkas av visstidsanställningen: en journalist med sådan anställning har inte möjlighet att vara obekväm i relation till den redaktion där man vill bli tillsvidareanställd. Otrygga arbetsvillkor ger sämre förutsättningar att utvecklas i yrket. Det utbredda bruket av visstidsanställningar omintetgör därmed såväl journalisters oberoende som återväxten i yrket. När journalisters anställningstrygghet urholkas, urholkas i förlängningen också demokratin. 

Att skilja desinformation och kommersiella budskap från fakta är ett hantverk. Att lära sig att granska makthavare tar tid. Min uppmaning till mediehusen blir därför: Ta hand om era medarbetare och se värdet i deras kunskap. Det kommer finnas sätt att runda de nya reglerna, men försök att ta fasta på syftet. Ta ansvar. Se att medarbetarnas kunskap är ett kapital värt att förvalta och skapa en plan för återväxt i yrket. På detta sätt uppfylls både anställningsskyddslagens intentioner och journalistyrkets demokratiska funktion. 

Caroline Ferngren, Adjunkt i arbetsrätt vid Malmö universitet och tidigare journalist