Socialdemokraternas lite ängsliga sneglande på vad de borgerliga partierna driver för frågor och den anpassning av partiets politik som det lett till är en säker väg mot minskat politiskt inflytande och förlorade val.

Förhoppningsvis används den budgetmotion som snart läggs till riksdagen till att markera ett brott mot den tidigare anpassningspolitiken och en start på den reformistiska socialdemokrati som många önskar se. I stället för sneglande; en egen samhällsanalys, i stället för politiskt positionerande; en tydlig vision och i stället för anpassning; en egen politik. Det är den nödvändiga grunden för ökat stöd i väljaropinionen liksom för fler engagerade medlemmar. Håkan Juholts tal och artiklar ger anledning till förhoppningar. Nu bör de politiska förslagen komma.

Riksbanken låter räntan vara oförändrad och Konjunkturinstitutet visar på ett reformutrymme på cirka 65 miljarder kronor de kommande åren. Sakkunskapen hos två statliga myndigheter visar vägen, penningpolitiken ska inte vara åtstramande och den ekonomiska politiken bör vara expansiv. Men regeringen kör på i gamla hjulspår och låter arbetslösheten öka utan att sätta in några verkningsfulla motåtgärder. En historiskt hög och ökande arbetslöshet verkar inte störa regeringens neoliberala ambitioner.

För Socialdemokraterna bör valet vara att använda en expansiv finanspolitik till att kombinera åtgärder som kan minska arbetslösheten och skapa förutsättningar för en god ekonomisk utveckling också på längre sikt. Stötta penningpolitiken och få mer fart i ekonomin. Använd det reformutrymme som Konjunkturinstitutet visar finns.

Budgetmotionen bör också användas för att visa att Socialdemokraterna slagit in på en väg med en mer aktiv och styrande politisk sfär. I dag ställer många sitt hopp till den snarare än till marknadskrafterna. Vägt mot regeringens passivitet och minimala ambitioner att ta i avgörande framtidsfrågor i ett försvagat utbildningssystem, söndrade trygghetssystem och otillräcklig infrastruktur ger höstens budgetmotion en möjlighet för Socialdemokraterna att ta det politiska initiativet från allianspartierna.

  • Förstärkta utbildnings- och trygghetssystem är investeringar i det humankapital, i arbete och produktivitet, som svensk ekonomisk tillväxt är så beroende av. Rusta därför upp trygghetssystemen, särskilt a-kassa och sjukförsäkring och satsa omfattande resurser på såväl arbetsmarknadsutbildningar som ordinarie utbildningssystem.
  • Öka transportkapaciteten och förbättra miljön genom investeringar i transportinfrastruktur.
  • Skapa bättre förutsättningar för bostadsbyggande med investeringsstimulanser till byggsektorn. Öka effektiviteten i energianvändningen och förbättra de sociala miljöerna genom att investera i miljonprogramområden.

Gör detta över ett antal budgetar och år, men påbörja satsningen med höstens budgetmotion.

Det finns inte längre något borgerligt parti som i politisk praktik bygger vidare på de välfärdslösningar Socialdemokraterna varit så starkt bidragande till. Tvärtom raseras det som kom att kallas den svenska modellen bit för bit. Den borgerliga politiken för generella välfärdslösningar försvann med den sista socialliberalen. Så det är närmast en tvingande nödvändighet och i vart fall en politisk realitet att ska den svenska modellen inte avvecklas måste arbetarrörelsen återta sina välfärdsbyggande ambitioner. Det bör få konsekvenser för partiets politik på välfärdsområdet, en hel del behöver göras om för att göras rätt.

  • Vinstmaximerande privata företag hör inte hemma i välfärdssektorn. Där ska allmänintresset styra, inte företagsägarnas egenintressen.
  • Inkomstbortfallsprincipen måste återupprättas i de sociala trygghetsförsäkringarna.
  • Regleringarna för elproduktion, eldistribution samt järnväg och järnvägstrafik måste göras om.

Hösten budgetmotion kan bli en tydlig markör för ett ansvarstagande socialdemokratiskt parti om konjunkturinstitutets bedömningar om reformutrymme läggs till grund för en självständigt formad socialdemokratisk politik för ökat välstånd och jämlikhet. Med fortsatt sneglande och anpassning till vad alliansregeringen gör kommer bara ytterligare ett politiskt nederlag läggas till de tidigare.

Ola Frithiofson, socialdemokrat, företagare och bland annat tidigare planeringschef i näringsdepartementet.