Christina Höj Larsen

debatt När riksdagen nu ska rösta om hur de kommande årens migrationspolitik ska se ut, utgår de inte från de konventioner som värnar rätten till skydd, familj, delaktighet och värdighet. Resultatet är förslag som inte bara ignorerar vetenskapliga studier utan också beprövad erfarenhet, skriver Christina Höj Larsen (V).

Den 22 juni tar riksdagen beslut kring Sveriges framtida migrationspolitik.

Regeringens förslag gör tillfälliga uppehållstillstånd till huvudregel, inför försörjningskrav för anhöriginvandrare och krav på språk- och samhällskunskaper för att kunna få permanent uppehållstillstånd. Det innebär att den extremt strama migrationslag som infördes genom begränsningslagen, och som skulle vara tillfällig, blir permanent. Resultatet blir att färre kan få skydd från krig och förtryck, sämre villkor på arbetsmarknaden, ökad segregation och mer otrygghet.

Genom en logisk kullerbytta försöker både regeringen och den blåbruna oppositionen låtsas som att Sveriges problem med trångboddhet, klassklyftor och ett eftersatt välfärdsbygge kan lösas genom att trampa på människor på flykt. Förutom att det är ett ideologiskt svek från den socialdemokratiska regeringen är det också historielöst och kunskapsfientligt.

Att en makthungrig höger faller för frestelsen att ta hjälp av högerextrema krafter är vare sig nytt eller förvånande. Högern har motsatt sig varje rättighet arbetarrörelsen stridit för – oavsett om det handlat om kvinnors rösträtt, semester eller trygghetssystem för den som blir sjuk eller arbetslös. Genom att slå mot nyanländas rättigheter ser de nu en möjlighet att i förlängningen attackera allas våra rättigheter. Det som förvånar oss är istället att en regering ledd av Socialdemokraterna driver precis samma politik.

När riksdagen nu ska rösta om hur de kommande årens migrationspolitik ska se ut, utgår de inte från de konventioner som värnar rätten till skydd, familj, delaktighet och värdighet. Istället har både regeringen och den reaktionära högern fastnat i att tävla om vem som kan behandla människor på flykt allra värst. Resultatet är att både regeringen och oppositionen lägger fram förslag som inte bara ignorerar vetenskapliga studier utan också beprövad erfarenhet. De påstår sig kunna förbättra integrationen genom att införa en rad åtgärder som vi med absolut säkerhet vet leder till det rakt motsatta.

En strängare lagstiftning kommer inte påverka antalet asylsökande.

Vi vet att en trygg och förutsägbar framtid är själva grunden som man bygger sitt liv på. Permanenta uppehållstillstånd och en rätt till familjeåterförening är därför nödvändiga för att integrationen ska fungera.

Vi vet att omsvängningen av den svenska asyllagstiftningen bygger på falska premisser.
En strängare lagstiftning kommer inte påverka antalet asylsökande. Antalet asylsökande i Sverige hade minskat redan när begränsningslagen trädde i kraft. Lagändringen har inte heller påverkat andelen av de asylsökande i Norden som söker asyl i Sverige. Färre asylsökande förbättrar heller inte integrationen.

Vi vet att en otrygg arbetsmarknad för nyanlända leder till otrygga arbeten för alla. När permanenta uppehållstillstånd och möjligheten att återförenas med sin familj är beroende av anställning och viss inkomst skiftas maktbalansen till arbetsgivarnas fördel. Det gör det lättare för arbetsgivare att utnyttja sina anställda, och leder till försämrade villkor och sänkta löner. I slutändan kommer det att drabba alla löntagare.

Vi vet också att högre ställda krav drabbar kvinnor och barn hårdast. Kvinnor har svårare än män att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed att uppfylla kraven för att få permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Den osäkerhet som följer av tillfälliga uppehållstillstånd hindrar barn i deras utveckling. Resultatet blir att kvinnor och barn tvingas stanna kvar i krig och flyktingläger till följd av försörjningskrav de omöjligt kan uppfylla. 

Allt detta vet vi. Det framgår av den omfattande forskning och kunskap som finns på området, från de underlag som togs fram i migrationskommitténs arbete och från de erfarenheter fem år med begränsningslagen gett oss. Ändå lägger både regeringen och den blåbruna oppositionen fram förslag som går på tvärs med denna kunskap. Förslag vars uttalade syfte är att avskräcka människor från att söka skydd i Sverige genom att göra det till ett sämre land att leva i. Det borde vara en svårsmält politisk vision.

 Vi i Vänsterpartiet kommer aldrig acceptera lögner och upp-och-nervända argument om att vi bäst bekämpar trångboddhet och barnfattigdom genom att splittra familjer och ompröva uppehållstillstånd i åratal. Vi vill investera i vårt samhälle och i människorna som lever här. Vi ser asylrätten som en internationell försäkring för den som måste fly. De två idéerna står inte i konflikt med varandra, hur mycket det än påstås så. Vi kommer alltid att försvara en framtid som rymmer bägge delarna.

 

Christina Höj Larsen
migrationspolitisk talesperson (V)