Foto: Pixabay/ Bengt Oberger (wikimedia commons)

Debatt I Dagens Arenas artikel påstås att Sverige har varit lika bra på att skydda sina äldre som man har varit i Norge och Danmark. Det är ett heltokigt sätt att räkna, skriver Bo Rothstein. »Det relevanta jämförelsetalet kan inte vara hur stor andel av de som avlidit som varit i äldreomsorg utan hur många i respektive lands äldreomsorg som avlidit som en del av hela befolkningen.«

Den nationalistiska förbländningen tar sig allt mer märkliga uttryck när det gäller rapporteringen om covid-19. SVT:s nyheter rapporterar dagligen hur många som avlidit men säger ingenting om att Sverige nu under väldigt många dagar inte bara är sämst i Europa utan kanske också i världen på att skydda sin befolkning. Man rapporterar om hur farligt det nu kan bli i Italien när man öppnar gränserna utan att nämna att sedan ett par veckor är det betydligt större risk att avlida till följd av covid-19 i Sverige än i Italien. Det är som att man inte riktigt orkar med det faktum att den så omhuldade svenska välfärdsstaten nu har visat sig krackelera.

Nu senast ser man denna oförmåga att se misslyckandet för den svenska corona-politiken i vitögat även denna tidskrift. I Dagens Arenas artikeln Därför skiljer sig dödligheten i Nordens äldreomsorg hävdas att det inte är så stora skillnader i dödligheten inom äldreomsorgen i de nordiska länderna eftersom det i Norge är 60 % av de avlidna som varit i äldreomsorg, i Danmark en tredjedel och i Sverige hälften vilket »vittnar om att Norge och Danmark inte varit speciellt mycket bättre på att skydda sina äldre jämfört med Sverige«.

Men detta är med förlov sagt ett heltokigt sätt att räkna på vad gäller länders förmåga att skydda personer i äldreomsorgen. Det relevanta jämförelsetalet kan inte vara hur stor andel av de som avlidit som varit i äldreomsorg utan hur många i respektive lands äldreomsorg som avlidit som en del av hela befolkningen.

Som Dagens Arena-artikeln räknar skulle Norge klarat att skydda personer i äldreomsorgen sämre än Sverige om man totalt i landet haft fyra avlidna varav tre i äldreomsorgen (det blir 75 % avlidna i äldreomsorgen!

Som Dagens Arena-artikeln räknar skulle Norge klarat att skydda personer i äldreomsorgen sämre än Sverige om man totalt i landet haft fyra avlidna varav tre i äldreomsorgen (det blir 75 % avlidna i äldreomsorgen!). Sakläget är detta: I Norge har cirka 142 personer i äldreomsorgen avlidit (60 % av totalt 237), i Danmark cirka 180 (33 % av totalt 580) och i Sverige omkring 2600 ! (cirka 80 procent av de avlidna har varit 75+ och av dessa har cirka 75 procent varit föremål för äldreomsorg).

Även om man tar hänsyn till befolkningens storlek i de olika länderna är det mycket stora skillnader och detta tyder klart på att Sverige varit betydligt sämre på att skydda de som varit föremål för äldreomsorg än vad som varit fallet i våra nordiska grannländer. Vi har varit nästan tio gånger sämre än Norge och sju gånger sämre än Danmark. Slutsatsen blir dessvärre att även vänsterjournalistiken har svårt att hantera sammanbrottet för denna viktiga del av välfärdspolitiken.

Jag tillhör inte dem som tror att en hårdare nedstängningspolitik skulle haft stor betydelse. Storbritannien men sin järnhårda ”lock-down” är nästan lika dåligt ute som Sverige. Belgien med en mycket kraftigare nedstängningspolitik än grannlandet Nederländerna har tre gånger så högt dödstal. Jag tror man kan anta att den stora majoriteten 75-plussare som avlidit inte har sysslat med närgånget barhäng eller shoppat loss i trånga boutiquer. Istället måste smittan ha tagits till dem och det mest sannolika är att detta har varit personalen i äldreomsorgen. Skulden är emellertid enligt min mening inte alls deras.

Istället är det de kommunala huvudmännen för äldreomsorgen som bär skuld till detta eftersom de (ivrigt påhejade av sin intresseorganisation Sveriges kommuner och regioner) inte försett personalen med adekvat utbildning och utrustning och dessutom haft många timanställda som inte haft sjukpenning för att kunna stanna hemma om de haft symptom. Privatiseringen av verksamheten har säkerligen spelat en roll här, men det förtjänar att påpekas att även när kommunerna kontrakterat privata utförare så är äldreomsorgens kvalitet fortsatt ett kommunalt ansvar. Socialstyrelsens och Folkhälsomyndighetens passivitet när det gällt att utfärda tydliga riktlinjer för äldreomsorgen bär sannolikt också en stor skuld till denna tragedi.

Bo Rothsteinprofessor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.