Bild: Arbetsmiljöverket

Corona När medlemmarna i Kommunal krävde skydd mot coronasmittan blev de svikna. Av Sverige, av sina arbetsgivare och av myndigheterna. Det är en av slutsatserna i en rapport som släpps idag. »Jag visste inte att det svenska klassamhället såg ut så här«, säger rapportförfattaren Lisa Pelling. 

Den 11 mars 2020 beslutade Världshälsoorganisationen WHO att coronaviruset skulle betraktas som en global pandemi. Samma dag konstaterade svenska Folkhälsomyndigheten att det förekom samhällsspridning i Sverige.

Tidigt inriktades den svenska strategin på att »trycka ner kurvan« och skydda riskgrupperna, däribland de äldre. Trots de ambitionerna tog sig viruset snabbt in på ålderdomshemmen och i slutet av månaden har Sverige sina första dödsfall i covid-19.

Brist på skyddsutrustning i äldreomsorgen

Veckorna innan dödstalen började ticka på slog fackförbundet Kommunal larm om brist på skyddsutrustning i äldreomsorgen. Sedan följde ett halvår av otydlighet, skyddsstopp, motstridiga budskap och en känsla hos Kommunals arbetsgrupper av att vara övergivna.

Det skriver Lisa Pelling, utredningschef vid Arena Idé och ledarskribent på Dagens Arena, som på uppdrag av Kommunal har kartlagt förbundets arbete med corona under pandemins första halvår i Sverige. Arbetet har också blivit en rapport som släpps idag.

– Jag tror faktiskt man hade kunnat räddat liv om man tagit Kommunals varningar på allvar. På grund av bristande nationella riktlinjer så var Kommunal tvungna att stoppa arbetet på arbetsplats efter arbetsplats. Mitt intryck, och de kommunala skyddsombudens intryck, är att de var utlämnade till enskilda arbetsgivare trots att problemen fanns på många av landets äldreboenden, säger Lisa Pelling.

Munskydd gjorde av servetter

I maj var 90 procent av de avlidna med covid-19 70 år eller äldre. Av dem bodde hälften på särskilt boende, ytterligare en fjärdedel hade hemtjänst. I rapporten står det: »Tre av fyra var i samhällets vård när de dog, och det var medlemmar i Kommunal som vårdade dem.«

Inom hemtjänsten är det i april 85 procent av skyddsombuden som känner oro över tillgången till skyddsutrustning. 80 procent av skyddsombuden på äldreboenden och 68 procent inom sjukvården.

40 % av dem som jobbar inom hemtjänsten säger att det förekommit situationer då anställda arbetat utan skyddsutrustning. Samma siffra är 29 % på äldreboende och 27 % inom sjukvården.

Kommunal får rapporter om att arbetsgivare försett sina anställda med engångsregnponchos och munskydd gjorda av servetter, kaffefilter och gasbindor. Den skyddsutrustning som finns i kommunen får inte användas av personalen inom äldrevården. Eller är inlåst på sjuksköterskeexpeditioner. I en del fall är riktlinjen helt enkelt att munskydd inte ska användas.

Brist eller inte?

Så, rådde det brist på skydd, eller inte? Lisa Pelling ställer frågan i rapporten.

– Initialt var det brist på skyddsutrustning, men när bristen var avhjälpt så framgår det ändå att skyddsutrustning prioriterades till sjukvården och att kvinnliga lokalvårdare kom sist. Jag visste faktiskt inte att det svenska klassamhället såg ut så här.

»Ett står klart: när skyddsutrustningen ransonerades, stod de yrkesgrupper som Kommunal organiserar längst ner på prioriteringslistan. Sjuksköterskorna på äldreboenden hade till exempel oftare skydd, trots att de ofta bara är inne hos sjuka en kort stund. De går in i visir och munskydd och tar ett blodprov. Undersköterskan, utan högskolepoäng, stannar kvar hos den hostande covidsjuka äldre och matar, byter blöjor, torkar kräks. Utan munskydd.«

Ingen lyssnade

Lisa Pelling ställer ytterligare en fråga i rapporten: Varför lyssnade ingen när Kommunal larmade om hur situationen såg ut?

Såväl Kommunals ordförande Tobias Baudin och avtalssekreterare Johan Ingelskog upplever att varken socialministern eller folkhälsomyndigheten tar till sig vad de försökte föra fram.

På ett möte med socialministerns statssekreterare, statsepidemiolog Anders Tegnell, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Socialstyrelsen ger Johan Ingelskog en direktrapport från tusentals arbetsplatser där de som löper störst risk att bli allvarligt sjuka och dö av covid-19 vårdas och får omsorg. Men siffrorna avfärdas, läget inom äldreomsorgen är enligt Anders Tegnell under kontroll, han har stämt av med SKR, säger han.

– Det är komplext. Dels finns här en könsaspekt. Kampen för skyddsutrustning gäller främst kvinnodominerade yrken. Jag tror inte metallarna hade accepterat »lokala riskbedömningar« om man ska ha munskydd eller inte när man jobbar med asbest. Det handlar också om klass. Det hade behövts nationella riktlinjer, säger Lisa Pelling och fortsätter:

– Samtidigt som Världshälsoorganisationen gick ut och tydligt sa vad som behövdes i form av skydd för personal som vårdar en person som har eller misstänks ha smittats med coronaviruset så sa Folkhälsomyndigheten att det skulle göras lokala riskbedömningar.

Andra våg

Nu när den andra vågen är ett faktum ser situationen för skyddsutrustning bättre ut för Kommunals medlemmar. Dock säger Lisa Pelling att de fortsatt är frustrerade över brister som gör att deras arbetsmiljö inte blir säker. Hon tar som exempel bristen på riktlinjer kring kohortvård inom äldrevården, alltså att friska och covid-sjuka äldre inte blandas.

– Hur kan det inte finnas krav på att kunna tillgodose behoven av kohortvård? Istället behandlas frågan som en frågeställning att diskutera och se om det är möjligt.

Dagens Arena har sökt socialminister Lena Hallengren, Folkhälsomyndigheten och SKR.