Nyligen berättade Expressen om tre handikappade som skulle betala tillbaka en halv miljon till försäkringskassan för bidrag de av misstag hade fått. Reglerna måste följas, var beskedet till de tre drabbade – tills Stig Orustfjord, överdirektör på Försäkringskassan, dök upp och förklarade att reglerna kunde tolkas på ett annat sätt. Hade personerna handlat i god tro fanns det skäl att avskriva.

Vad vi ser är den senaste i en serie underliga helomvändningar i Försäkringskassans bedömningar.

Men är det inte bra om man kan ändra sig?

Nej, allt sammantaget är det nog dåligt, eftersom en rimlig bedömning inte ska vara beroende av hur starkt mediepådraget är. Alla sjuka har inte kraften att bråka. Somliga saknar stridbara anhöriga.

Det är dåligt också om Försäkringskassan har som mål att bredda medarbetarnas ansvar. Då ska inte lokala beslut ständigt rivas upp av höga chefer i Stockholm.

Men det största problemet är ett annat. Försäkringskassans vacklande agerande visar att lagarna inte är tillräckligt tydliga. Att trasiga människor skickats fram och tillbaka mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan beror ju på att ingen med säkerhet vet vad regeringen menar med det lilla lömska ordet ”arbetsförmåga”.

Det vilar en orimlig arbetsbörda på Försäkringskassans handläggare. Det är alltså inte så märkligt om trängda byråkrater väljer den lättaste vägen, att försöka följa ett obegripligt regelverk. Mer verklighetsanpassade bedömningar är svårare.

Eftersom det är så här det ser ut är det oklokt av regeringen att vilja dra in tidigare extraanslag till Försäkringskassan. Enligt ledningens bedömning betyder detta att alla lokala kontor läggs ned och att 1000 anställda försvinner. Det godtycke som finns i dag kommer då formligen att explodera i omfattning.

Lena Mellin i Aftonbladet hejar dock på. I förra veckan skrev hon i en kolumn att ”alla andra måste jobba smartare och mer kostnadseffektivt. Varför inte även Försäkringskassan?”

Men inser inte Mellin att det inte handlar om att tillverka plasthinkar, utan om att hantera människor i kris? Direkt kundkontakt är nödvändig till exempel för synskadade, för vilka internet sällan är något alternativ, och där man måste ha hjälp med att fylla i formulär.

En väl fungerande demokrati kräver förutsägbarhet och minsta möjliga godtycke. Staten, som enligt traditionen ska vara god, rättvis och ett stöd för den enskilde att utvecklas, blir i dagens Sverige ond, nyckfull och en fiende till individen. De moderater, som hatar staten och gradvis vill montera ner den, applåderar naturligtvis förfallet för Försäkringskassan.