Foto: David Lagerlöf/Pixabay

Flyktingpolitik Enligt regeringsöverenskommelsen i fredags kommer asylsökandes rättigheter försämras. Det är fel väg att gå. I stället behöver inte minst de ukrainska flyktingarnas rättigheter förbättras. Det skriver Daniel Carnestedt, advokat på Asylbyrån.

Sedan den 24 februari i år har omkring 43 000 personer, främst ukrainska medborgare, beviljats tillfälligt skydd i Sverige enligt det så kallade massflyktsdirektivet. Det är vid det här laget välkänt att deras situation i vårt land är svår i flera avseenden. På grund av att deras uppehållstillstånd bara gäller till den 4 mars 2023 uppfyller de inte kraven för att folkbokföra sig i Sverige, vilket leder till allehanda problem i vardagen. Även den ekonomiska situationen är svår för många, de får lika låg dagersättning som asylsökande och den nivån har inte höjts sedan 1994. Vuxna har bara begränsad tillgång till sjukvård. Gruppen ges inte tillgång till ordinarie etableringsinsatser för personer som beviljats internationellt skydd, eftersom deras vistelse är tänkt att vara just ”tillfällig”.

Det är inte värdigt att skyddsbehövande från Ukraina som uppfyller kraven för mer förmånliga uppehållstillstånd ska vägras dessa.

Samtidigt är det högst oklart hur tillfällig vistelsen blir. Skyddet enligt massflyktsdirektivet förlängdes nyligen och kommer nu gälla till åtminstone mars 2024.

Men trots allt har livet i någon mån fortsatt. Personer ur den här gruppen har fått jobb eller kanske rent av hunnit starta ett eget företag. Dessa personer skulle potentiellt kunna ansöka om ett nytt uppehållstillstånd på annan grund än massflyktsdirektivet och därigenom slippa de ovannämnda begränsningarna. Utmärkt, kan man tänka, här finns ju en tydlig väg framåt till en mer stabil tillvaro. Skaffa en försörjning och bli en del av samhället. Vissa skulle rent av kalla det för arbetslinjen.

Men nej – så enkelt är det inte. Enligt Migrationsverket kommer en sådan ansökan inte att beviljas även om sökanden i och för sig uppfyller kraven för ett uppehållstillstånd på grund av exempelvis arbete. Och anledningen är som hämtad ur Moment 22.

Massflyktsdirektivet innehåller nämligen tvingande regler om vilka förmåner som en person som omfattas av direktivet måste ges tillgång till i värdlandet. Där stadgas bland annat att man ska ges ett uppehållstillstånd, få tillträde till arbetsmarknaden och få tillgång till socialt stöd. Detta kan väl omöjligtvis vara ett problem?

Men jo – det kan det. När någon som har uppehållstillstånd på en grund ansöker om ett nytt uppehållstillstånd på en annan grund har personen nämligen som huvudregel inte rätt att arbeta, har inte tillgång till subventionerad sjukvård och så vidare under tiden som ansökan handläggs. Personen har annorlunda uttryckt inte tillgång till de förmåner som hen måste ha tillgång till enligt massflyktsdirektivet.

Om någon med uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet ansöker om arbetstillstånd för tiden efter den 4 mars 2023 så måste Migrationsverket därför ändå först pröva om hen istället ska beviljas ett nytt tillstånd enligt massflyktsdirektivet. Annars riskerar ju personen att inte få tillgång till de förmåner som krävs enligt direktivet och då skulle Sverige bryta mot EU-rätten.

Det är inte ens säkert att Migrationsverket kommer kräva en formell ansökan för att förlänga ett tillstånd enligt massflyktsdirektivet. Inom verket diskuteras det att istället förlänga dem automatiskt.

Hur som helst kommer den berörda personen att beviljas ett nytt tillstånd enligt massflyktsdirektivet och ansökan om tillstånd på den andra grunden kommer att avvisas eftersom man inte kan ha två uppehållstillstånd samtidigt.

Här vill jag vara tydlig med att detta på inget sätt är Migrationsverkets fel. Det är inte heller EU:s fel – det finns ingenting i massflyktsdirektivet som kräver att det ska vara så här. Istället beror situationen helt och hållet på svenska regler som reglerar vad som ska gälla under handläggningstiden för en ansökan om uppehållstillstånd. Dessa regler kan ändras.

Exakt på vilket sätt detta ska göras behöver utredas. Men det vi vet redan nu är att det här behöver lösas snarast. Det är inte värdigt att skyddsbehövande från Ukraina som uppfyller kraven för mer förmånliga uppehållstillstånd ska vägras dessa på grund av en bisarr teknikalitet.

Daniel Carnestedt, advokat på Asylbyrån