Vi och industrins arbetsgivare har många gemensamma utmaningar. Men dessa handlar inte om hur vi ska ha världens lägsta löneökningar, skriver Martin Linder, förbundsordförande Unionen.
Det är med växande förvåning och tilltagande oro jag läser arbetsgivarnas inom industrins artikel på DN Debatt. De anser att “fackens krav är orealistiska”.
Jag blir orolig för svensk industri när industriföretagens främsta företrädare lyckas med konststycket att inte skriva ett positivt ord om svensk industri. Jag blir orolig för svensk industri när arbetsgivarnas organisationer tycker att Indien, Kina och Estland är de viktigaste länderna att jämföra sig med vad det gäller arbetskraftskostnader.
Jag blir orolig för svensk industri när arbetsgivarnas organisationer tror att man kan möta framtidens behov av kompetens och tekniskt kunnande med att ha den lägsta löneutvecklingen i världen.
Jag blir orolig för svensk industri när arbetsgivarnas organisationer tycker situationen i Finland är en förebild. En situation som innebär frontalangrepp på tecknade avtal och att regeringen ensidigt försämrar villkoren för de anställda. Det är en situation som innebär kraftiga ingrepp i den finska arbetsmarknadsmodellen och som fråntar arbetsmarknadens parter ansvaret att komma överens om vilka villkor som ska gälla på arbetsmarknaden.
Det gör man genom att kräva att fack och arbetsgivare ska gå med på en rad försämringar av tecknade kollektivavtal. Gör man inte det hotar man med tvingande lagstiftning. Att genom lagstiftning förändra ingångna kollektivavtal är ett oacceptabelt ingrepp i parternas fria förhandlingsrätt.
Det är alltså om detta som de svenska industriarbetsgivarna säger “Vi har inte råd att avvika nämnvärt från den finska vägen”.
Jag blir orolig när arbetsgivarna framställer företagens viktigaste resurs, medarbetarna, enbart som en kostnad och inte med ett ord nämner de värden som medarbetarna är med och skapar i företagen. 100 000-tals medlemmar i Unionen och övriga fack inom industrin går varje dag till jobbet och bidrar till företagens utveckling och vinster. Unionens medlemmar ska ha del av de värden man är med och skapar.
Jag känner tilltro till svensk industri när vi från Unionen och övriga i Facken inom industrin lägger fram avtalskrav som syftar till att långsiktigt stärka svensk industri.
Vi har många gemensamma frågor och utmaningar att hantera, men dessa handlar inte om hur vi ska ha världens lägsta löneökningar, det handlar inte om hur vi ska anpassa våra kostnader i relation till Indien, Kina eller Estland. Det handlar inte heller om att vi ska välja den finska vägen, den vägen ska vi snarare motverka.
Det vi borde diskutera är varför företagens avkastningskrav inte växlas ned på samma sätt som vi växlat ned löneökningstakten. Vi borde diskutera hur dessa mycket höga avkastningskrav leder till för svaga investeringar, som i sin tur leder till att produktivitetsutvecklingen fortfarande ligger på en betydligt lägre nivå än före finanskrisen.
Arbetsgivarna säger att det pågår en tuff match i den globaliserade, konkurrensutsatta världen. Det är bara att hålla med, så det är dags för arbetsgivarna att komma in i matchen och inte lämna walk-over.
Martin Linder, förbundsordförande Unionen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
