Bo Jangenäs och Berndt Molin.

debatt Arbetslösheten i Sverige tillhör EU:s högsta, och allt fler riskerar att bli långtidsarbetslösa. I det läget föreslår Vänsterpartiet att införa en begränsad variant av utbildningsvillkoret i a-kassan som alliansen tog bort. A-kassan behöver stärkas, men det här är fel sätt, skriver Bo Jangenäs och Berndt Molin.

Vi är mitt uppe i en arbetslöshetskatastrof. Från det gamla s-vallöftet om EU:s lägsta arbetslöshet 2021, som togs tillbaks efter valet 2014, har vi gått åt rakt motsatt håll. Nästan var tionde person i arbetskraften, snart en halv miljon, är arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har fortsatt att öka.

Mer än hälften av de arbetslösa vid Arbetsförmedlingen har fastnat i långtidsarbetslöshet, men Arbetsförmedlingen har inte ens utnyttjat anslag som varit avsedda för att rusta den växande skaran långtidsarbetslösa till nya jobb. Anslagen har under S/MP-regeringens tid till stor del årligen lämnats tillbaka för att återanvändas år efter år.

Vi är nu ett av EU:s länder med högst arbetslöshet. Ännu värre är det med ungdomsarbetslösheten – också långt över EU-genomsnittet.

Mot den nära halvmiljonen arbetslösa står drygt 100 000 lediga jobb (Arbetsförmedlingen). Men nästan tre fjärdedelar av de lediga jobben tillsätts med personer som kommer direkt från andra jobb eller som tidigare inte tillhört arbetskraften. Det är alltså bara en dryg fjärdedel av de lediga jobben som arbetslösa får del av. Så omfattande är obalansen mellan utbud och efterfrågan. I riksdagen talas hela tiden om att problemet är ”matchningen” mellan sökande och platser när problemet istället i allt väsentligt är att det saknas hundratusentals jobb som de arbetslösa kan söka och få.

Hur försörjer sig den växande skaran arbetslösa? A-kassan försämrades kraftigt under alliansregeringen och den politiken har fortsatt under S/MP-regeringen med undantag för tillfälliga förbättringar under pandemin. Trots tillfälligt bättre ersättningsvillkor var det de senaste veckorna i genomsnitt endast 77 000 personer som fick ersättning från a-kassorna (IAF).

Andelen arbetslösa med ersättning har minskat kraftigt till följd av mer restriktiva ersättningsvillkor. Tyvärr ser vi samma utveckling för dem som därför istället tvingas söka kommunalt försörjningsstöd – i exempelvis Stockholm avslås 8–9 av 10 ansökningar på ofta suspekta grunder (rapport från föreningen Equal, ”Avslagsmaskinen”).

A-kassan ska alltså enligt förslaget öppnas för tillfälliga stöd enbart för vissa grupper av arbetslösa som inte uppfyllt något krav på arbete och inkomst.

I detta läge kommer Vänsterpartiet med ett märkligt förslag. Det handlar inte om hur arbetslöshetsförsäkringen steg fört steg urlakats och behöver reformeras i grunden eller ens att nuvarande villkor ska förbättras i något avseende. Man vill istället införa en ny minivariant av det tidigare ”utbildningsvillkoret”, som alliansregeringen avskaffade 2007 och som innebar att i storleksordningen 30 000–40 000 arbetslösa ungdomar förlorade den ersättning man fått efter att ha avslutat utbildning och sökt arbete genom Arbetsförmedlingen under tre månader.

Vänsterpartiets förslag innebär att enbart vissa utbildningsgrupper ska kunna få en ny tillfällig ersättning och dessutom att dessa – till skillnad från andra med grundersättning från a-kassan – ska få grundbeloppet (nu 510 kronor per ersättningsdag) utan annan prövning än att de ska vara arbetslösa. Normalt sett beräknas grundbeloppet med hänsyn till tidigare arbetets omfattning, för närvarande med lägsta beloppet 255 kronor.

De grupper som enligt förslaget skulle få denna särställning är (Esbati, SvD 8/3) enbart de som avslutat sin utbildning på universitet, högskola, yrkeshögskola eller folkhögskolas yrkesprogram. ”Det blir ett slags examensvillkor”, säger Esbati (SvD 8/3).

Det handlar alltså inte om att alla utbildningsgrupper, till exempel de som är arbetslösa efter att ha avslutat gymnasieskolans yrkesprogram, ska få ersättning. Men väl efter folkhögskolans yrkesprogram. Så skulle till exempel folkhögskolas utbildning till hundskötare kunna ge rätt till a-kassa vid arbetslöshet, men det gäller inte exempelvis den som genomgått gymnasieskolans industritekniska program.

A-kassan ska alltså enligt förslaget öppnas för tillfälliga stöd enbart för vissa grupper av arbetslösa som inte uppfyllt något krav på arbete och inkomst. Dessutom med bättre villkor än för dem som uppfyllt försäkringens nuvarande krav för grundbeloppet. Det är en märklig politik. Till del också en märklig klasspolitik.

Andelen arbetslösa som får ersättning från a-kassa är nu så liten att arbetslöshetsförsäkringen, som alla med arbetsinkomster betalar avgifter till, inte alls kan anses fylla sin uppgift. Det krävs mycket mer än Vänsterpartiets förslag till märkliga undantag från ersättningsreglerna i försäkringen.

Varför föreslår V inte istället att tidigare ”utbildningsvillkor” utan diskriminering återinförs så att den stora gruppen arbetslösa ungdomar, som efter avslutad utbildning söker arbete, får möjlighet till ersättning från a-kassa?

A-kassan behöver verkligen en grundlig reformering så att vi kan få tillbaks en allmän arbetslöshetsförsäkring som omfattar de flesta arbetslösa och med rimliga villkor. Vi behöver också verkligen en ny aktiv arbetsmarknadspolitik för att bekämpa den växande långtidsarbetslösheten. När kommer de förslagen?

 

Bo Jangenäs, tidigare generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring
Berndt Molin, tidigare analyschef på Arbetsförmedlingen