Ledare Sveriges politiskt landskap håller på att förändras. Moderata väljare och kristdemokrater tycker allt mer om Sverigedemokraterna och vice versa. Om det blir en konservativ seger i valet 2022 skulle M och KD tvingas att kohandla med SD. Konsekvensen skulle bli en blåbrun röra.

Sedan januariavtalet slöts i början av 2019 har det svenska politiska landskapet stöpts om. Moderaterna och KD har närmat sig SD. Det handlar om sakpolitik, men också om hur Moderaternas och KD:s väljare uppfattar SD. Enligt en ny rapport från SOM-institutet anser idag en femtedel av de moderata väljarna att SD är näst bästa parti. Bland kristdemokraterna är stödet för SD ännu högre, drygt en fjärdedel tycker att SD är näst bäst.

Ännu mer talande är siffrorna som gäller SD:s väljare. Av dem anser 41 procent att KD är näst bästa parti, medan 40 procent föredrar M. En allt högre andel av SD:s väljare menar också de att befinner sig till höger på den politiska skalan. Precis innan SD kom in i riksdagen ansåg de flesta av deras sympatisörer att de tillhörde det politiska mittfältet. Idag är det 62 procent som placerar sig något till höger eller klart till höger.

Januariavtalet skapade inte bara nya politiska konstellationer. Avtalet har också ändrat opinionen och förstärkt uppfattningen att de nya samarbetena ska bestå. Detta är också tydligt när det gäller Centerpartiet. Så sent som 2017 var Moderaterna favoritpartiet bland centerpartister. Idag anser centerpartister oftast att Socialdemokraterna är näst bästa parti, medan bara 17 procent föredrar Moderaterna.

Redan nu formeras frågorna som kommer att bli avgörande i nästa riksdagsval.

Den tross som under Alliansåren band samman Centern med Moderaterna är kapad. Centerpartiet och Liberalerna befinner sig samtidigt både innanför och utanför staketet. I båda fallen är positionerna komplicerade. Centern har varit konsekventa i ogillandet av SD, men intagit en extrem hållning i synen på Arbetsförmedlingen och uppluckringen av LAS. Allt mer framstår Centern som Reinfeldts arvtagare (även om han faktiskt inte ville ändra LAS), där avståndstagandet från SD och engagemang för flyktingar kombineras med en nyliberal agenda.

Intressant nog har Centern inte plockat särskilt många röster från Moderaterna genom att ta över Reinfeldts stafettpinne. En slutsats är möjligen att Reinfeldt inte längre är särskilt populär bland moderaterna.

Liberalerna stödjer S-MP-regeringen, men den traditionella borgerliga opinionen är starkare inom Liberalerna än inom Centern. En tredjedel av de liberala väljarna anser fortfarande att Moderaterna är näst bästa parti. Medan Centern har förändrats sedan januariavtalet har Liberalerna i hög grad stått kvar på samma fläck. Inte undra på att partiet håller på att slitas sönder. Att skylla kräftgången på Sabuni är förenklat. Det skulle vara svårt för vem som helst att hålla partiet på banan.

Vad det omformade politiska landskapet betyder för framtiden är ovisst, men allt tyder på att den nuvarande regeringen i riksdagsvalet 2022 kommer att utmanas av ett konservativt block bestående av M, KD och SD. Exakt hur M och KD kommer att hantera SD återstår att se. De två partiernas uppfattning har hittills varit att SD inte ska släppas in i regeringen, men om ett konservativt block tog över makten skulle M och KD bli beroende av stöd från SD för att få igenom sina förslag. Knappast någon hävdar längre att det skulle vara möjligt utan kohandel.

Efter riksdagsvalet 2018 hävdade Ulf Kristersson att SD gärna fick stödja moderata förslag. Däremot skulle Moderaterna inte samarbeta med SD. Kristersson tog därför moderata kommunpolitiker i örat när de började styra tillsammans med SD. Idag är den kritiken som bortblåst. Inga ledande moderata politiker kritiserar att partiet samverkar med SD i kommuner som Staffanstorp, Sölvesborg, Munkedal och Bromölla.

Redan nu formeras frågorna som kommer att bli avgörande i nästa riksdagsval. En av dessa är vad Moderaterna och KD kan tänka sig att förhandla bort i överläggningar med SD. Det handlar inte bara om migrationspolitik, utan också om kultur, utbildning, socialförsäkringar, bistånd, utrikespolitik och synen på public service. Vad som hotar är en blåbrun röra.