Om Sverige inte vill gå Danmarks öde till mötes måste socialdemokratin våga prata visioner och formulera en motbild till den främlingsfientliga retoriken, skriver riksdagsledamoten Linda Snecker.

Den danska socialdemokratins nya valaffischer, där man tydligt tar ställning för en hårdare asylpolitik och skärpta krav på de migranter som söker sig till Danmark, har skapat stor uppmärksamhet.

En del av denna utveckling kanske kan förstås i ljuset av det reportage som Lena Sundström skrev i DN, där den danska politiska debatten liknas vid ett tåg, där mitten fortfarande är mitten även om hela tåget har rört sig långt högerut.

Men en grundläggande del i denna förklaringsmodell saknas, och det är en förklaring till varför tåget tycks sakna bromsar, eller varför det inte funnits ett konkurrerande lok för att dra hela tåget längre åt vänster. Hur kommer det sig att hela debatten så tydligt kantrat åt höger att dansk socialdemokrati nu intar positioner som skulle varit helt otänkbara för bara ett decennium sen?

En viktig del av svaret är för att dagens socialdemokrati saknar ett tydligt politiskt projekt, en samhällsvision att bygga den dagspolitiska debatten på. Historiskt sett har den nordiska socialdemokratin byggt sin legitimitet på att man enat stora grupper i samhället, både arbetare och tjänstemän, kring en gemensam vision om att vi tillsammans tjänar på ett öppet, solidariskt och jämlikt samhälle.

Förverkligandet av denna vision låg under en stor del av 1900-talets andra hälft som grundstenen i socialdemokratins politiska projekt. Det är en vision som byggt den generella välfärdsmodell som i internationella jämförelser är unik för de nordiska länderna.

Problemet är att denna vision nu har strandat. Dagens socialdemokrati rymmer inga stora visioner eller initiativ kring hur välfärdsstaten ska fortsätta utvecklas, varken i Danmark eller i Sverige. I stället rör den politiska debatten sig allt mer omkring frågan om det är borgerligheten eller socialdemokratin som bäst förvaltar den moderna välfärdsstaten. Visionerna och de ambitiösa politiska projekten lyser med sin frånvaro, från både höger och vänster.

Men i avsaknad av politiska visioner från de etablerade partierna öppnas en möjlighet för extremhögern att ta över spelplanen. För till skillnad från övriga partier kan man presentera en tydlig vision, som baseras på att allt i samhället är vissa gruppers fel och att allt skulle bli så mycket bättre om bara dessa grupper försvann, förbjöds eller utvisades. En enkel förklaringsmodell i ett alltmer komplext samhälle.

Om vi då har hamnat i ett läge där detta är den enda tydligt uttryckta visionen inom den politiska debatten är det inte så svårt att se att övriga partier med tid kommer att anpassa sig till detta. Det är den stora varningen vi kan dra från det danska exemplet. När främlingsfientligheten växer flyttar etablerade partier sina positioner.

Ska den svenska debatten inte gå samma väg måste socialdemokratin våga prata visioner, formulera en motbild till den främlingsfientliga retoriken och våga prata om hur det öppna solidariska samhället kan byggas här och nu. Samhället kan inte längre bara förvaltas, den måste politiseras.

Det går att förändra och motverka en destruktiv samhällsdebatt, men det går inte att göra det ensam. Och det går inte att göra utan en politisk vision om var samhällets största konflikt ligger, vad målet med politiken faktiskt är. Socialdemokratin måste enas om detta. Vi i vänstern är redan övertygade om vår vision, samhället är för skört för att enbart förvaltas, men vi kan inte ensamma agera loket. Tillsammans kan vi styra om tåget och inte hamna i Danmark.

Linda Snecker, riksdagsledamot Vänsterpartiet