Kommunerna hävdar att välfärdsmiljarderna slukas av budgetunderskott. Regeringen kan inte under några förutsättningar låta detta flaggskepp av löften gå i kvav, skriver Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund.
SVT Agenda inledde i söndags en debatt med ett reportage där SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog hävdade att de tio miljarder som regeringen satsat på välfärden helt enkelt hade försvunnit.
Jag måste medge att jag då höll på att sätta mitt kvällsté i vrångstrupen. I min värld går inte 10 miljarder upp i rök så där utan vidare. Det kom också en förklaring. Pengarna hade redan intecknats eftersom kommunerna inte hade gjort prognoser över det ekonomiska läget som var tillräckligt nära verkligheten. Därför skulle man i verksamheten inte se så mycket av dessa pengar för de skulle behövas för att täcka upp för de undermåliga prognoserna vad det gäller kommunernas skatteintäkter.
När SKL går ut och säger att pengarna inte kommer att nå verksamheten så är det tyvärr en tydlig signal till kommunerna. Det är nu fritt fram att låta regeringens välfärdsmiljarder trilla ner i kommunernas svarta hål och lärare och andra som arbetar inom välfärden i bred mening ska bara hålla tillgodo med dessa prognosmissar.
Regeringen kan inte låta detta flaggskepp av löften gå i kvav för att kommunerna inte kan göra hållbara prognoser. Självklart har regeringen också ett ansvar för att satsade resurser ska hamna där man sagt och inte försvinna på vägen.
Samhällsekonomiskt är det också i hög grad tveksamt om man inte biter sig själv i svansen om viktiga satsningar på utbildning uteblir. Vi vet att utbildning är det mest effektiva skyddet mot utanförskap och arbetslöshet. De som inte klarar skolan får en krokig resa genom livet och de som hamnar snett från början kommer att kosta åtskilligt mer än om pengarna hade investerats under skolåren.
På längre sikt är det därför väl investerade pengar med utbildningssatsningar – som når fram.
Det behövs en politik som utvecklar Sverige som kunskapsnation och som rustar för att möta arbetsmarknadens behov av arbetskraft. Det behovet är rekordstort i dag och under lång tid framöver. Det är dessutom skolan som är nyckeln till en lyckad integration och till att öka Sveriges konkurrenskraft.
Det som nu behövs är därför kraftfulla investeringar. Det handlar framförallt om att satsa på dem som är av helt avgörande betydelse för undervisningens kvalitet – lärarna.
Lärarnas Riksförbund har därför sagt att halva det tillgängliga reformutrymmet på 14 miljarder som regeringen nu angett borde avsättas till skolan. Det handlar bland annat om att bredda och fördjupa lärarlönesatsningarna för att mota lärarbristen. Men det handlar också om att investera i annan administrativ stödpersonal. Lärare ska slippa vara tusenkonstnärer som förväntas fungera som vaktmästare, städare, kuratorer och administratörer. Administrativ stödpersonal borde anställas som handleds av skolledningen men som kan vara lärarna behjälpliga med administrativa uppgifter så att lärare kan fokusera på sitt huvuduppdrag – undervisning.
En första uppgift för regeringen borde vara att leta reda på de 10 miljarder som påstås ha försvunnit i kommunerna. Sedan bör man fortsätta satsningarna på skolan och allt tyder ju på att vi behöver en starkare statlig styrning över skolan om inte mer pengar ska försvinna ner i svarta hål i stället för att komma lärare och elever tillgodo.
Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
