Diskussionen i KU om vilka i nuvarande regering som sagt vad till vem och när om Transportstyrelsens säkerhetsmiss är nödvändig. Men kanske ännu viktigare är att syna IT-haveriets rötter.

Om några veckor börjar riksdagens konstitutionsutskott (KU) sina utfrågningar om IT-skandalenTransportstyrelsen.

Det är utmärkt om den sittande regeringens hantering av säkerhetsfrågorna kring denna outsourcing granskas. Man har ibland fått känslan av att de socialdemokratiska statsråden inte tagit riktigt på allvar de möjliga läckage som uppstått om uppgifter av betydelse för rikets säkerhet.

Men utfrågningarna i KU kan också visa att det som sett ut som lättsinne kan ha andra förklaringar. Så länge man inte säkert visste om viktiga uppgifter hamnat i orätta händer vore det dumt att basunera ut den möjliga läckan på gator och torg, eftersom detta då mest skulle vara till glädje för främmande makt.

Diskussionen i KU om vilka i nuvarande regering som sagt vad till vem och när om Transportstyrelsens säkerhetsmiss är inte så sexig, men nödvändig. Samtidigt vore det fel om KU-granskningen bara skulle handla om hanteringen när missen väl var ett faktum.

Vill man lära sig någonting för framtiden är det minst lika viktigt – eller kanske viktigare – att syna varför haveriet överhuvudtaget uppstod.

På den lista, som publicerades i förra veckan, över vilka som ska utfrågas i KU finns Alliansregeringens IT-minister centerpartisten Anna-Karin Hatt. Hon beordrade i en skrivelse 2011 uttryckligen svenska myndigheter att spara pengar genom att outsourca IT. Inga säkerhetsproblem nämndes i hennes skrivelse.

Enligt KUs preliminära planer ska alla  nämnda höras av KU, men inte den minister, Elmsäter-Svärd, som var ansvarig för Tranportsstyrelsen.

Trots varningar från Säpo 2014 om riskerna med outsourcing av IT förhandlade Transportstyrelsens dåvarande generaldirektör Staffan Widlert fram ett avtal med IBM, där känsliga uppgifter skulle hanteras av östeuropéer utan säkerhetsklassning.

Han och den biträdande generaldirektören Jacob Gramenius höll departementet väl informerat om avtalet, tydligen utan att få några säkerhetsinvändningar av infrastrukturministern moderaten Catharina Elmsäter-Svärd. När Widlert skulle pensioneras fick hans efterträdare Maria Ågren i stort sett första dagen på jobbet underteckna det olämpliga avtalet.

Enligt KUs preliminära planer ska alla de nämnda under våren höras av KU, men inte den minister, Elmsäter-Svärd, som var ansvarig för Tranportstyrelsen. Hon ska möjligen svara på skriftliga frågor.

Det är beklagligt, eftersom Elmsäter-Svärd är känd för tokiga affärer. Det var hon som hade huvudansvaret för landstingets skandalösa upphandling av Nya Karolinska, med bara en anbudsgivare och med en slösaktig finansieringsform som sakkunniga ansett möjligen kunde passa för bananrepubliker.

Det skulle därför inte förvåna om KU:s granskning av fallet Transportstyrelsen kommer att landa i att det funnits en utbredd naivitet – över alla blockgränser och i en rad andra fall – om säkerhetsriskerna med outsourcing.

Det är inte roligt, men det är bra om det kommer fram.