Kristina Hedberg, programledare för SVT Debatt. Foto: Sofia Sabel
Kristina Hedberg, programledare för SVT Debatt. Foto: Sofia Sabel

Jag tror är att frågorna och de svar som ges är vårt enda sätt att påverka hur mycket islamofobin får bre ut sig, skriver Kristina Hedberg, programledare SVT Debatt, i en replik på Rashid Musas debattartikel.

Vad bra att du tar upp det här till debatt, och fint att jag får svara. Islamofobi är ingenting jag vill bidra till, och jag har tittat igenom hela programmet idag igen för att granska mig själv utifrån dina anklagelser.

Som journalist ställer jag många frågor varje dag till många olika människor. Ibland blir det klumpiga frågor, eller illa formulerade frågor – men den eventuella svagheten får inte tas till intäkt för en debatt som landar i att vissa frågor inte får ställas till vissa personer.

Frågorna är också bara halva delen av journalistiken. Svaren är den andra. Resultatet beror alltså på oss båda; den som frågar, och den som svarar.

I debatten där du var med reagerade du på några av mina frågor, och jag ska försöka förklara hur jag tänkte när jag ställde dem.

Den första hör till kategorin illa formulerade frågor, för det var ju dessvärre inte ens en fråga. Det blev mer av ett påstående, när jag sa att “Det måste väl finnas bland dina medlemmar, personer som valt att åka?”. Jag menade inte nödvändigtvis åka för att hjälpa IS, men så tolkades det säkert, och du förnekade detta direkt och tydligt. Jag står för min undran, och det var bra att du svarade på den.

Nästa fråga handlade om huruvida du tar avstånd från de svenskar som ansluter sig till IS. Den frågan kom inte från mig, utan från sverigedemokraten Hanna Wigh som var inbjuden för en annan debatt. Jag bad dig svara henne, så att vi kunde komma vidare i programmet. Det tog lite tid, men när du väl hade svarat lämnade vi ämnet. Det var bra att få ditt svar.

Sedan reagerade du på en fråga jag ställde till Yasir Al-Sayed Issa, om hur han kunde vara säker på att han inte hjälpt extrema grupper på något sätt under sitt arbete i Syrien. Den frågan hade jag definitivt kunnat ställa till andra aktörer. Det är svårt att veta vems ärenden man går i ett konfliktområde. Yasir Al-Sayed Issa sa att han kände sig säker. Det var bra att få höra det.

Slutligen tycker du inte om att jag frågade dig om vad du och din organisation vill göra för att förhindra att unga män åker för att delta i strider för IS. Det var inte bara du som hamnade i fokus för den frågeställningen. I programmet riktades också stark kritik mot till exempel Göteborgs kommun för bristande insatser, och mot medier som inte tagit frågan på allvar.

Att fråga Sveriges Unga Muslimer vad ni vill göra är inte konstigt, tycker jag. Det betyder inte att jag anser att ni, ensamma, äger frågan eller ansvarar för problemet. Det handlar om att ni är en aktör som jag måste få fråga.

Tyvärr tror jag inte att jag fick något svar på den. Men jag kan ju inte tvinga fram svar. Bara fortsätta ställa frågor. Och min tro är att frågorna – tillsammans med de svar som ges – är vårt enda sätt att påverka hur mycket islamofobin får bre ut sig.

Kristina Hedberg, programledare för SVT Debatt