Att statsministern ägnar sitt tal på nationaldagen åt att så splittring är ändå ganska anmärkningsvärt.
Det har varit för lätt att bli svensk medborgare. Det finns en massa människor där ute som inte borde ha blivit det.
Så kan man lite förenklat sammanfatta det budskap statsminister Ulf Kristersson framförde i sitt tal på nationaldagen. Ett tal som hölls från hans egen villaträdgård i Strängnäs.
Det är på flera sätt ett fascinerande budskap.
Det sitter troligen ganska många där ute just nu och undrar om detta med att inte vara riktigt okej som medborgare handlar om dem
Normalt sett brukar ledande politiker, inte minst statsministern, använda nationaldagen till att tala gemenskap. Om det samlande i det svenska samhället. Kanske till och med välkomna nya medborgare. Runtom i landet hålls det ceremonier som handlar om just det. Att visa de som blivit medborgare att vi som redan varit det en tid värderar deras vilja att bli en del av det svenska.
Så tänkte inte statsministern 2023. Han tänkte tvärtom att nationaldagen är ett utmärkt tillfälle att exkludera. Tala om för den breda majoriteten att det finns en massa människor där ute som visserligen fått medborgarskap men som egentligen inte borde haft det.
Ärligt talat är detta ganska anmärkningsvärt.
Det går att förstå andra delar av statsministerns tal. Vikten av svenska språket. Frustrationen över att gängbrottsligheten inte går ned, att morden fortsätter.
Jag bor själv i Eskilstuna, hårt drabbat av skjutningar och våldsdåd, och kan garantera att detta är en fråga av största vikt.
Men Kristersson gör något mer än att påtala att detta är ett problem. Han kopplar det direkt till invandringen och människors medborgarskap.
Det sitter troligen ganska många där ute just nu och undrar om detta med att inte vara riktigt okej som medborgare handlar om dem.
I den meningen sådde nationaldagstalet osäkerhet snarare än säkerhet. Otrygghet snarare än trygghet.
Var det vad statsministern tänkte sig?
Ja, kanske. I en debattartikel i Expressen samma dag skrev Jimmie Åkesson att mångkulturen är en mardröm. Sverige borde bli mer monokulturellt.
Som om vi inte är och alltid varit just mångkulturella, på ett eller annat sätt. Som om vi skulle kunna skruva klockan tillbaka.
Det är ju kanske just det som är det största problemet med Kristerssons och Åkessons perspektiv från denna nationaldag. Båda är väldigt missnöjda med det som varit. Utvecklingen. Sverige som det ser ut i dag.
Det kan man vara. På flera sätt bör man vara det.
Men hur löser det dagens problem? Hur ska integrationen bli bättre av att människor tvingas in i en svensk enhetskultur som i bästa fall är mytologisk?
Hur ska gängkriminaliteten minska av att svenska blir ett krav för medborgarskap?
Många frågor utan svar.
Att Kristersson numera ansluter sig till Åkessons världsbild verkar dock helt klarlagt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
