Kriminalvården bedriver ett omfattande samverkansarbete. Men vi kan inte vinna den här kampen på egen hand, skriver Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg i en replik.

”Kriminalvården måste sträcka sig utanför anstalterna”, skriver Vesna Prekopic med anledning av min debattartikel i Dagens Nyheter tidigare i veckan där jag berättade om Kriminalvårdens stora satsning på unga i anstalt och häkte.

Bland annat öppnar vi nya ungdomsavdelningar, ökar personaltätheten, erbjuder mer kvalificerat stöd och ställer tydligare krav på de unga själva. Målet är att minska risken för att unga återfaller i kriminalitet. Grunden för denna satsning är att öka våra ansträngningar för att hjälpa unga dömda att ta ansvar för sin tidigare kriminalitet och bryta ett kriminellt livsmönster.

Det är svårt, men det går. Att verkställa ett straff och ta vara på de möjligheter som en kriminalvårdspåföljd innebär är ett bra sätt att göra det.

Jag är helt enig med Vesna Prekopic – mobiliseringen måste sträcka sig långt bortom Kriminalvårdens murar. Att unga människor väljer bort brottets bana är en angelägenhet för hela samhället och ett gemensamt ansvar.

Kriminalvården bedriver också ett omfattande samverkansarbete. En central del av frivårdens uppdrag är att samverka med andra aktörer för att förebygga återfall i brott. Här är några exempel:

  • Vi har sedan decennier ett mycket väl utvecklat samarbete med Arbetsförmedlingen där vi numera har arbetsförmedlare knutna till varenda anstalt och frivårdskontor.
  • Vi samarbetar med kommunerna och Arbetsförmedlingen inom den så kallade Krami-verksamheten där syftet är att underlätta för våra klienter att komma ut i arbete.
  • Vi har sedan många år ett väl utvecklat samarbete med civilsamhället. Knappt hälften av våra klienter i övervakning har en lekmannaövervakare som bidrar med tid och engagemang.
  • Vi utökar också vårt samarbete med ideella organisationer. Vad gäller ungdomar så har vi under 2015 valt att stötta föreningen Processkedjan som med sin modell stöttar unga genom hela resan i rättsväsendet.

Helt klart måste mer göras och fler involveras i det brottsförebyggande arbetet. Den positiva utvecklingen som sker inne på anstalten ska givetvis fortsätta även utanför. Samarbetet mellan olika delar av samhället, privat näringsliv inbegripet, behöver öka och utvecklas ännu mer.

Kriminalvården kommer att vara drivande i det arbetet och vi bygger just nu upp vår kapacitet att i praktiken också ta på oss det ansvaret. När vi möter unga dömda kan vi konstatera att de brottas med många olika problem som missbruk, bristande skolgång, psykisk ohälsa, utanförskap och trasiga familjerelationer. De behöver därför många olika insatser. Där är samverkan en förutsättning för framgång.

Kriminalvården är beredd att ta ett större ansvar och utveckla samarbetet med andra aktörer i stat, landsting, kommun och ideella organisationer. Vi vill jobba aktivt och intensivt med våra unga klienter och vi vet att våra insatser fungerar. Men vi vet också att vi inte kan vinna den här kampen på egen hand – fler måste hjälpa till.

Nils Öberg, generaldirektör Kriminalvården