Krönika Demonstranterna som grävde ner en bil har rätt. Norra Sverige kan inte lösa hela Sveriges problem med energi, skriver Nora Wurtzel. 

På första maj blockerade aktivister i Sollefteå vägen till ett planerat vindkraftsbygge. Bakom aktionen stod ”några beslutsamma lokalbor” som grävt ner en bil i vägen. I ett pressmeddelande skriver gruppen att Sollefteå kommun redan står för en stor del av svensk elproduktion och att aktionen inte är något man egentligen vill göra. Hellre skulle man ägna sig åt att gräva odlingsbäddar, ta hand om djuren och fiska. Vidare skriver man:

”Vi skulle mycket hellre vilja kämpa för att bidra till en positiv utveckling, en levande glesbygd och en restaurering av våra landskap än att försöka sätta käpparna i hjulen för det här koloniala projektet.”

De har rätt. Exploateringen av Sveriges norra landhalva kan inte hålla det svenska maskineriet i gång.

Lösningen stavas inte kärnkraft eller förbättrad överföringskapacitet 

Boende runt älvarna i norr har betalat ett högt pris för den svenska vattenkraften, men Sverige fortsätter på det historiska koloniala spåret.

Norrland, denna halva av Sverige, är inte en outtömlig resurs som är fri att utnyttja. Satsningar i Svealand och Götaland måste göras i samma utsträckning som norröver. För en grön omställning innebär att även kommuner i söder måste ta sitt ansvar.

Vinterns elkris var enbart ett faktum i landets södra elområden, för det var där priserna sköt i höjden. Samtidigt har tre fjärdedelar av vindkraftsprojekten i dessa områden stoppats de senaste två åren. I norr stoppades knappt hälften under samma period.

Elfrågan är inte enkel att lösa och det kommer kräva arbete och uppoffringar på alla håll i landet, med betoning på alla håll. Inte bara norr om Dalälven.

Det handlar också om den samiska befolkningen, om rennäringen och i förlängningen alla som lever norr om Gävle. Det är inte förvånande att gruppen i Sollefteå talar om ett kolonialt projekt: resurser utarmas, natur förstörs och liten hänsyn tas till lokalbefolkningen.

Lösningen stavas inte kärnkraft eller förbättrad överföringskapacitet. Kärnkraften är inte hållbar ur varken ett klimat- eller säkerhetsperspektiv. Utbyggnad av infrastruktur för överföringen mellan elområdena kommer inte åt kärnan av problemet. Landets nordliga delar är inte en folktom landmassa fri att utnyttja. Det rör sig om en historisk utarmning av områden där lokala resurser förbrukas, medan pengarna hamnar i storstadsområden i söder.

Vad aktivisterna i Sollefteå belyser är att en ansvarsfull energipolitik inte kan förlita sig på att vår norra landhalva ska fungera som motor för resten av Sverige. För i slutändan är det en rättvisefråga – el måste produceras i hela landet. Först då kan kolonialiseringen av norr slutligen förpassas till historien.

Nora Wurtzel går Aftonbladets utbildning ledarskriv och pluggar litteraturvetenskap i Göteborg.
Hon frilansar som litteraturkritiker och är svag för svensk arbetarlitteratur.