Debatt Integrationsdebatten präglas av romantiserad bild av enhetligt Sverige som aldrig existerat.
Sverige är och kommer även i framtiden att vara ett mångetniskt och mångkulturellt samhälle. Den utvecklingen är inte tillfällig – den är ett resultat av globalisering, migration och historiska skeenden.
Trots det finns det krafter inom alla politiska partier i svensk politik som försöker skapa en bild av att detta är något vi kan – eller borde – vända tillbaka ifrån. Det är en farlig illusion.
Vi hör dagligen tal om att integrationen har misslyckats. Men det som ofta saknas i den retoriken är en insikt om vad integration faktiskt innebär. Integration handlar inte om att enskilda människor ska överge sin identitet för att passa in i ett förutbestämt kulturellt ramverk. Det är inte en ensidig anpassning, utan en ömsesidig process där samhället också har ett ansvar att inkludera, välkomna och skapa förutsättningar för delaktighet.
Invandring har varit, och är fortfarande, positivt för Sverige – även ur ett rent ekonomiskt perspektiv
När en del politiker talar om integration låter det mer som ett krav på assimilation: tala perfekt svenska, ha “svenska värderingar”, lev som “vi”. Det är en retorik som bygger på en romantiserad bild av ett enhetligt Sverige som aldrig existerat – ett Sverige där avvikelser från normen ska rättas till, snarare än förstås och inkluderas.
Den här inställningen riskerar inte bara att alienera människor med annan bakgrund, utan också att splittra samhället i “vi” och “dem”. Det är just denna uppdelning som försvårar integrationen – inte att människor kommer från olika länder eller har olika religioner.
Vi bör också påminna oss om något som ofta glöms bort i debatten: invandring har varit, och är fortfarande, positivt för Sverige – även ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Invandrade människor arbetar i vård, transport, bygg, service och industri. De startar företag, betalar skatt och bidrar till tillväxt och innovation. På lång sikt är invandring en tillgång, inte en börda – förutsatt att vi skapar rätt möjligheter till deltagande och inkludering.
Vi bör inse att utanförskap inte beror på etnicitet eller kultur, utan på ojämlikhet, diskriminering och bristande framtidstro. När människor stängs ute från arbetsmarknaden, när barn växer upp i skolor med sämre resurser, när boendesegregationen tillåts växa – då växer också känslan av att inte höra till. Integration fungerar inte genom krav på likriktning, utan genom att alla ges en ärlig chans.
Människors kulturarv försvinner inte när de landar på Arlanda. Att förvänta sig att någon ska lämna språk, tro, traditioner och historia vid passkontrollen är inte bara orealistiskt – det är också respektlöst. I ett modernt samhälle bör vi kunna acceptera att människor bär flera identiteter. Det är fullt möjligt att vara både svensk och syrier, kurd och europé, somalier och skåning – samtidigt. Det är så verkligheten ser ut, oavsett hur mycket vissa politiker försöker blunda för det.
Mångfald är inte ett problem att lösa – det är en samhällsverklighet att ta ansvar för. I stället för att blicka bakåt mot en förenklad och idealiserad bild av Sverige bör vi blicka framåt – mot ett inkluderande samhälle där öppenhet, rättvisa och gemenskap står i centrum. Att försöka isolera människor kulturellt är inte en lösning – det är ett steg bort från det demokratiska samhälle vi vill bygga.
Om vi ska leva tillsammans, bör vi också bygga tillsammans. Allt annat är att blunda för den verklighet vi redan delar.
Juan Fonseca, tidigare riksdagsledamot (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
