ledare Med Liberalerna ute på högerkanten kan Magdalena Andersson lägga fram en budget som gynnar de med lägst inkomster mest. Men det finns mer att göra. 

Budgetpropositionen som nu har lämnats till riksdagen är mer omfattande än vanligt: den innehåller reformer på sammanlagt 74 miljarder kronor. För att snabba på klimatomställningen, få fler i arbete och minska långtidsarbetslösheten, och för att stärka välfärden. Mer resurser till Polismyndigheten, Kriminalvården och Tullverket ska göra Sverige tryggare, och permanent stöd till kvinnojourer ska bidra till att stoppa mäns våld mot kvinnor och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.
Många av satsningarna har presenterats tidigare. En nyhet på den långa listan av reformer är fem miljarder extra till vården, bland annat två efterlängtade miljarder för ”kortade vårdköer till följd av pandemin”. Det avgörande nu blir att bevaka att regionerna kapar köerna på ett jämlikt sätt. Det gäller särskilt de regioner som har släppt in privata aktörer i vården, som ju ofta har som affärsmodell att ta hand om de enklaste patienterna. Om de får styra prioriteringarna kommer de som har störst behov hamna längre bak i kön.
Med bilagor är hela budgetpropositionen 2841 sidor lång.

Att återinföra värnskatten skulle vara en bra sak.

Det viktigaste diagrammet finns under rubriken ”Effekter på inkomstfördelningen” på sidan 35.
Diagram 1.4, ”Genomsnittlig effekt på ekonomisk standard i olika inkomstgrupper till följd av reformer”,visar tio staplar, en stapel för varje tiondel av befolkningen. Från den tiondel som har lägst ekonomisk standard längst till vänster, till den tiondel, topp 10 procent, som har högst inkomster längst till höger.
I budgetpropositionens visar de tio staplarna vilka grupper av befolkningen som gynnas mest av budgeten. Ju högre stapel, desto mer gynnade.
Under åren med alliansregeringen var staplarna ofta högre ju längre högerut och alltså ju längre uppåt i inkomstskalan de befann sig. Höginkomsttagarna gynnades mest av Anders Borgs skattesänkningar. Dessutom är det höginkomsttagare som gör störst RUT och ROT-avdrag, kör flest mil i tjänstebil och får störst ränteavdrag på villalånet.
Liberalernas krav på att avskaffa värnskatten hade samma effekt. Värnskatten var en skatt som betalades av topp 10 procent, av den tiondel som tjänar mest.

Men nu har Liberalerna lämnat budgetsamarbetet, och Magdalena Andersson kan lägga fram en budget som gynnar den med lägst ekonomisk standard mest: det är låginkomsttagarna som gynnas mest av reformerna i budgetpropositionen.
Det handlar främst om att de som i dag får sjuk- och aktivitetsersättning får lite högre ersättning: garantinivån höjs och budgeten innebär en förstärkning av bostadstillägget. Även sänkt skatt och ökat bostadstillägg för pensionärer gör att låginkomsttagare gynnas.
Budgetpropositionen är ett steg i rätt riktning, men det är långt ifrån LO:s program för en nystart för Sverige. Sverige skulle behöva en mer rejäl jämlikhetspolitik. Det kräver höjda skatter.
Staplarna längst till höger kan gott ligga på minus ett tag.

Att återinföra värnskatten skulle vara en bra sak. Men i övrigt är det inte nödvändigtvis inkomstskatterna som borde höjas. De flesta skattebetalare betalar bara den proportionella kommunalskatten. Lika många kronor per hundralapp för alla i kommunen. Kommunalskatten ska täcka stigande behov av skola, vård och omsorg och kan på många håll inte höjas mer. För att pensionssystemet ska vara långsiktigt hållbart och kunna ge en värdig ålderdom åt alla behöver pensionsavgiften höjas. Eftersom den tas ut på inkomster minskar det ytterligare möjligheten att höja inkomstskatterna. Istället måste en jämlikhetsskapande politik bygga på en omfördelande fastighetsskatt, skatt på arv och gåvor, skatt på förmögenheter.
”Sammantaget ökar den ekonomiska standarden till följd av reformerna mest i den nedre delen av inkomstfördelningen”. Det är en nyckelmening i budgetpropositionen. Det finns hopp om ett lite jämlikare Sverige.