Socialdemokraterna ska mejsla fram ny politik. Lovande, men utmaningen handlar också om att förtydliga skiljelinjer, bland annat om språkfrågan.

”Sverige måste bli mer som Sverige”, enligt Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin som presenterade ett ambitiöst förnyelsearbete på en presskonferens på måndagen.

Nyligen blev jag intervjuad av ett tyskt TV-team som var i Stockholm för att göra en dokumentär om vad som hänt med det svenska folkhemmet. Arbetsnamnet: Bye, bye Bullerbü.

2026 kommer Sverige att ha haft en borgerlig majoritet i riksdagen i 20 år. En del samhällsförändringar är så djupgående att de snart inte kan göras ogjorda. Kan människor återfå förtroendet för en gemensamt finansierad sjukvård, eller är vi ohjälpligt på ett sluttande plan av minskad tillit och privata sjukvårdsförsäkringar? Går det att rädda den svenska skolan, eller har skolkoncernerna nu blivit så mäktiga att den som vill vinna val inte kan utmana dem? Kan Sverige bli ett land för alla igen, eller är vi dömda att dela upp människor i vi och dom? De ”i utanförskap” och vi som jobbar, de som flyttat hit och ”vi svenskar”?

Socialdemokraternas politik måste vara en annan

Med målet att staka ut en ”ny riktning för Sverige” har Socialdemokraterna tillsatt elva arbetsgrupper som ska mejsla fram ny politik till partikongressen 2025, i tid för att vinna valet 2026.

Arbetsgrupperna leds av riksdagsledamöter och andra socialdemokratiska politiker, men Magdalena Andersson lovar att ”involvera forskare, civilsamhälle, fackföreningar, lokala fotbollstränare och alla andra som vill ha ett Sverige byggt på rättvisa, respekt och gemensamt ansvar”.

Det är lovande, det var länge sedan Socialdemokraterna var så stora att det räckte med att lyssna på ”rörelsen” för att formulera bra politik.

Valet av teman är spretigt. S kulturpolitiska talesperson Lawen Redar ska leda en arbetsgrupp på temat ”Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk”, Fredrik Olovsson, talesperson för energi- och näringspolitik, får ta hand om temat ”Föregångslandet Sverige – världsledande industri, ökad elproduktion och mer billig el”, Björn Wiechel, riksdagsledamot från Västerbotten, ska jobba under rubriken ”Vi ska arbeta oss rikare – ökad produktivitet och höjt välstånd genom en ny arbetslinje”.

Under ytan göms stora konflikter. De måste plockas fram, och Socialdemokraterna måste ta ställning.

Hur ska vi till exempel ”dela ett gemensamt språk”? Tidöpartierna vill att människor som kommer till Sverige ska mötas av repression och krav. Regeringen och SD vill inte satsa på bättre språkundervisning, utan på skärpta språktest för medborgarskap. Samhällets integrationsmisslyckanden individualiseras.

Socialdemokraternas politik måste vara en annan. Konkret måste fokus vara att ersätta dagens sönderprivatiserade och underfinansierade Sfi med svenskundervisning värd namnet. Från dag ett, och så snart som möjligt i kombination med arbete. Yrkessvenska i kombination med praktik.

Men Socialdemokraterna måste också ta den ideologiska konflikten som finns i språkfrågan. Ska Sverige vara ett mångkulturellt land, som förmår stärka och ta tillvara människors flerspråkighet? Är Socialdemokraterna beredda att ta strid för hemspråksundervisningen? Sverigedemokraterna är som bekant öppna med att de vill avskaffa den. I Österrike vill Moderaternas konservativa systerparti ÖVP gå ett steg längre och förbjuda barn att prata andra språk än tyska på skolgården.

Om Sverige ska bli mer som Sverige är valet 2026 helt avgörande. 2030 kan det vara för sent.