Bild: stock.XCHNG

Matpriserna har gått upp med sju procent på ett år. Vinnare: råvaruspekulanter och livsmedelsproducenter. Förlorare: pensionärer och ensamstående med barn.

Priserna har drivits upp av ökad efterfrågan på livsmedel från framför allt Kina och Indien samt etanoltillverkningen. När luften började pysa ur aktiemarknaden började kapitalet söka sig till råvaror och spekulationen har drivit upp priserna ytterliggare.

Ensamstående kvinnor med barn är den grupp som tjänar minst i Sverige: drygt hälften av en sammanboende pappas lön . En fjärdedel av alla barn som lever med en förälder lever i fattigdom och dessa familjer är extra känsliga för prishöjningarna på livsmedel.

Enligt SCB har mer än hälften av alla ensamstående kvinnor med barn svårt att klara de löpande utgifterna. 34 procent av svenskarna uppgav i en ny undersökning gjord av Länsförsäkringar att de inte har råd att bo kvar i sin nuvarande bostad om kostnaden ökar eller den disponibla inkomsten minskar med 2 000 kronor i månaden. Även om detta är en viss förbättring sedan 2005 har många hushåll fortfarande små marginaler och de som anser sig ha de minsta är just ensamstående med barn.

Regeringen kan inte anklagas för de stigande matpriserna däremot har den nuvarande politiken bidragit till att marginalerna för de grupper som nu drabbas är så små. Eftersom ensamstående kvinnor med barn har lägre sysselsättningsgrad, högre arbetslöshet, högre ohälsotal och i högre grad är beroende av ekonomiskt bistånd drabbas dessa kvinnor hårt av regeringens politik. Framförallt drabbas deras barn.

Vänsterpartiet har låtit Riksdagens utredningstjänst göra en utredning som visar att fram till 2009 väntas antalet barn som lever i fattiga hushåll öka från 8,4% till 11,5% och bland barn till ensamstående förväntas en fördubbling från 14,9% till 26,9%.

Enligt barnkonventionen skall staten "till det yttersta av sina resurser" se till att alla barn har "en skälig levnadsstandard" och dessa rättigheter skall ses i relation till den norm som råder i resten av samhället. Det är att ideal som rimmar illa med resultatet av den nuvarande politiken som mest verkar gå ut på att det ska löna sig att vara högavlönad, frisk och gift man. Det är en orimlig politisk prioritering: Sverige har inte råd med att barn till ensamstående hålls tillbaka av de ökande klyftorna.

De stigande matpriserna synliggör dessa gruppers utsatthet men det finns en större fråga i botten: stigande matpriser eller ej, dagens samhälle verkar inte vara gjort för hushåll med bara en inkomst. Tusentals barn skriver uppsatser om påhittade semestrar, blir retade i skolan för sina begagnade kläder och vågar inte bjuda hem kompisar. Frågan är vem som i dagens politiska landskap för deras talan?