Den radikala högern sätter sin prägel på Storbritannien just nu

Mittpunkten i brittisk politik har snabbt förskjutits högerut

I dagarna är tio år sedan folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU. Britterna röstade för Brexit. Senare samma år vann Donald Trump presidentvalet i USA. Det var inledning på en ny era, eller möjligen var det bekräftelse på politiska förändringar som vi kunnat se under ett antal år. 

Högerradikal era

Vi lever i en högerradikal era, där nationalismen på olika sätt utmanar globalismen, där den ena krisen har följt efter den andra. Där många ekonomier har stått och stampat och gjort levnadsomkostnadsfrågan till en brännande fråga och där invandrarkritiken dominerar den politiska agendan. Och i en värld där våldet blivit en del av politiken på ett helt annat sätt än tidigare. Inte bara i USA. 

Under folkomröstningskampanjen 2016 mördades Labours parlamentsledamot Joe Cox. Så här tio år senare kan det mordet ses som ett förebud om vad som skulle komma. Hon mördades av en man med psykiska problem, men som också hade kopplingar till ett högerextremt parti och nynazistiska organisationer. 

Det finns skäl att påminna om att det inte var kravaller eller våldsdåd mot högerradikala grupper eller personer med psykisk ohälsa. Till skillnad från i dag då knivdåd mot vita britter utförda av personer med invandrarbakgrund eller som är asylsökande lett till omfattande kravaller och våld riktat mot invandrare. Molotovcocktails kastas mot hus i i områden där det bor många invandrare. Våldet har alltså drabbat asylsökande som inte har något med dessa förfärliga våldsdåd att göra. Vi har sett våld på en rad orter i Storbritannien, nu senast i Belfast. 

Våldet har eldats på av högerpopulister och högerradikala, som har talat om att det är hög tid för ”vit vrede”.

Komplex bild

Framgångarna för högerpopulister och den radikala högern sätter sin prägel på Storbritannien just nu, efter all turbulens kring Tories regeringsperiod och Labours oförmåga att leva upp till förväntningarna. Väljarna har förflyttar sina sympatier högerut. Invandringen har länge varit en laddad fråga, och var en viktig faktor bakom Brexit. Men den har fått nytt bränsle av att invandringen ökat igen efter Brexit och pandemin. 

Men bilden är komplex om man ser till hela befolkningens politiska preferenser. Det finns undersökningar som vittnar om att toleransen för pluralism och acceptansen för olikhet har ökat under senare år. 93 procent anser till exempel att man inte behöver vara vit för att vara britt. Fler än tidigare säger att de skulle vara glada om deras barn gifter sig med någon med en annan etnisk bakgrund.

Men det finns också andra bilder. Kanske särskilt efter Nigel Farages enorma framgångar på sistone. I rapporten “State of Hate 2026. It could happen here” (Hope) kartläggs högerradikala grupper och partier i Storbritannien, det vill säga partier som står längre till höger än höger-mittenpartier som Tory eller Moderaterna här i Sverige. Det här är något annat än gammal hederlig eller nattstånden konservatism. 

Odemokratiskt synsätt 

En viktig pusselbit i dagens högerradikalism är att den åtminstone hittills accepterar demokratins formella sida (rösträtten) men att den vill montera ner värden och lagstiftning som vi förknippar med den liberala demokratin, som minoriteters rättigheter och i en vidare bemärkelse den samhälleliga pluralism som kännetecknar en levande demokrati. Det mönstret märks också i Sverige i form av sverigedemokratiska politiska instinkter. 

Hopes rapport vittnar också om att ett odemokratiskt  synsätt har ett överraskande stort stöd i den brittiska befolkningen. 40 procent av britterna tycker att det är bättre att ha en ledare som har auktoritet att köra över parlamentet. Bland anhängarna till den högerextreme Tommy Robinsson, en ökänd högeraktivist som varit med i British National party och bildade English Defence League, är det 59 procent som anser att det vara rimligt att använda våld för politiska syften, bara 22 procent är emot, 18 procent svarade att dom inte visste.

Och som sagt den politiska mittpunkten har snabbt förskjutits högerut. Brexit radikaliserade också Tory. Men Farages nya parti Reform är i dag största parti, har flest medlemmar och mest pengar. Partiet skulle få en stor egen majoritet om det vore val i dag. 

Nytt parti

Men i början av året bildades ett nytt parti till höger om Reform, som under kort tid lyckats attrahera många väljare. Partiet bildades av Rupert Lowe, som har en plats i underhuset, han valdes in för Reform 2024.  Partiet heter Restore Britain och har i grunden samma politik som Reform, som massdeportation av invandrare och återinförande av dödsstraffet. 

Det verkar ha skurit sig mellan Farage och Lowe, vilket förklarar brytningen. Men det nya partiet attraherar också många av de radikalaste högeraktivisterna, som Tommy Robinsson. Farage har tidigare distanserat sig ifrån honom och de mest extrema högeraktivisterna. 

Det var också skälet till att Elon Musk bröt med Reform som han tidigare backade upp. Nu ger han Restore Britain sitt helhjärtade stöd. Han sänder ut tweets där han ”informerar” om var demonstrationerna ska äga rum. Konkurrensen mellan Reform och Restore radikaliserar också Nigel Farage. 

Så går det till när höger radikaliserar sig själv. Farage har efter knivdåden mot vita britter sagt att invandringen lett till att ”vita liv betyder mindre än liv från etniska minoriteter”. Våldet i dess olika skepnader är kort sagt i dagen politisk realitet.

Hope har också ställt frågan om britterna tror att det kan bli ”inbördeskrig” i landet de närmaste fem åren. 66 procent av Reforms sympatisörer tror det. Så ligger landet tio år efter Brexit. Så ser de politiska utmaningarna ut. Det handlar inte bara om att minoriteter attackeras när de utsätts för kollektiv skuldbeläggning. Även demokratin är satt under hård press.