Mäktigast i LO och med stort inflytande i politiken: Marie Nilsson tar snart över ordförandeklubban i ett förbund som tagit i täten i lönerörelsen i nära två decennier. Att värna märkets trovärdighet genom att hålla uppe löneökningarna blir hennes största utmaning.
När IF Metalls 300 kongressombud (114 kvinnor och 186 män) på fredag väljer Marie Nilsson till ny ordförande får förbundet inte bara sin första kvinna på posten sedan starten 1888, utan också en skicklig facklig organisatör som är väl tränad för sitt uppdrag genom 30 års arbete som processtekniker i kemiindustrin i Stenungsund. En miljö som lärt henne kombinera internationell storkapitalism och lokal facklig verksamhet.
Skiftlagskompisen sen 15 år Patrik Andersson talar i Godmorgon Världen om hennes förmåga att organisera och även att stå upp för sina beslut, inte bara dag ett, utan dag tio.
Två egenskaper som kommer att vara lika viktiga i förbundslokalerna på Olof Palmes gata i Stockholm. Där hon tar över arbetsrummet från smålänningen Anders Ferbe, som skickligt rattat förbundet runt och genom avtalsvärldens många stötestenar.
Ferbe, som tog över efter nuvarande statsminister Stefan Löfven (S), har även utövat ett stort politiskt inflytande, något Marie Nilsson vill ta vidare, när hon nu tagit plats i Socialdemokraternas partistyrelse.
IF Metall är inte störst, men ett av de äldsta och mäktigast av LO-förbunden genom sin roll att sätta lönemärket för övriga LO-förbund i avtalsrörelsen, och för hela arbetsmarknaden via Industrifacken. Detta har lärt dem att bygga relationer med såväl LO:s övriga medlemsförbund som industritjänstemännen och industrins arbetsgivare.
Men det läge med inflation och konflikter som fick arbetsgivarna att driva på för märkeskonstruktionen under slutet av 1990-talet är idag ett helt annat.
Märket utmanas; av sifferlösa avtal, för offentliga tjänstemän, av en global arbetsmarknad som pressar ner lönerna, och framförallt av arbetsgivarnas motstånd mot låglönesatsningar, som hotar auktoriteten i hela systemet.
Dess roll att vara en mekanism som stabiliserar hela arbetsmarknaden motarbetas alltså av samma arbetsgivare som säger sig stå upp för Industriavtalet.
Hittills har märket gett reallöneökningar. Men de låga nominella ökningarna räcker inte för att nå det av Riksbanken önskade prisökningsmålet, vilket exempelvis LO:s chefsekonom Ola Pettersson framhöll när LO-ekonomerna presenterade sin senaste prognos. Utan inflation är det nästan omöjligt att omfördela mellan grupper.
Märket hindrar inte heller de höga löneökningar som exempelvis vissa lärare har fått, och som bidrar till att gapet mellan arbetare och tjänstemän ökar.
Märket hindrar inte heller de höga löneökningar som exempelvis vissa lärare har fått, och som bidrar till att gapet mellan arbetare och tjänstemän ökar. För dem blir märket ett golv, inte ett tak.
IF Metalls svåraste utmaning blir att ta matchen mot arbetsgivarna om märkets nivåer där lågavlönade måste få vara en gynnad grupp. Och få förståelse från tjänstemännen för detta.
När Marie Nilsson nästa år möter industrins arbetsgivare i förhandlingar är det i en facklig trojka där två av tre är kvinnor. Det kan vara viktigt – exempelvis i synen på lönesättning och arbetstider för kvinnodominerade LO-förbund, vars kamp för bättre villkor måste få industrifackens stöd.
Men det viktigaste för IF Metalls nya ledare är ändå att bygga vidare på traditionen från företrädaren Ernst Blomberg, som för övrigt står staty utanför dörren till förbundskontoret.
Ernst Blomberg (1863–1911) vann inte på vältalighet, utan på ihärdighet. Med ordningssinne, organisationsförmåga och många nattliga timmar vid köksbordet växte förbundet i styrka och inflytande.
De nattliga timmarna vid köksbordet får vi hoppas att hon slipper. Men Marie Nilsson måste fortsätta organisera och vinna tillbaks de medlemmar som dåvarande moderata finansminister Anders Borgs diaboliska avgiftshöjning till a-kassan så effektivt stötte bort.
Detta drag – som syftade till att sänka LO:s lönekrav – har även lett till att tjänstemännen – som gynnades av Borg – är mer välorganiserade och lönegynnade än LO-medlemmarna.
Den obalansen måste ändras. Regeringen kan hjälpa till genom att återinföra avdragsrätten för fackavgiften, exempelvis.
Marie Nilsson måste ta sitt förbund in i en ny tid, och skydda både märket och medlemmarna. Hon kommer att behöva både hårda nypor och organisationstalang.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
