Beskedet om gränskontroller handlar i grunden om något annat än registrering, skriver Hanna Cederin, förbundsordförande Ung Vänster.

Det som pågått i svensk politik sedan valet 2014 är att demokratin på punkt efter punkt ställts åt sidan och ersatts av maktspel.

Positionering, symbolpolitik och signaler styr allt mer vad som i praktiken beslutas. Faktiska principer utifrån ideologi och reell förändring har blivit ointressant för regeringen, liksom för större delen av det politiska landskapet. Det intressanta är makten, snarare än vad den ska användas till.

Konsekvensen blir tveklöst att politik som verktyg för folket, eller väljarna, ja själva demokratin, urholkas.

Och det går snabbt nu.

Det var i maj i år som Moderaterna som första borgerliga parti bytte fot i frågan om tillfälliga uppehållstillstånd, bara ett halvår senare blev det verklighet genom den flyktingpolitiska överenskommelsen. Det minsta riksdagspartiets partistämma upplöste Decemberöverenskommelsen. För att inte tala om hur Sverigedemokraterna skrämt fram en debatt som förskjutit så många partiers ställningstaganden.

Beskedet om gränskontroller är inte okontroversiellt men handlar i grunden om något annat än registrering, som kan ske på mer eller mindre dåliga sätt. Sett i ljuset av höstens upptrappade tonläge blir det tydligt att regeringens beslut i första hand är ytterligare en signal och ett steg mot mer åtstramning. Men beslutet får också direkta konsekvenser, alltså att man nu ska kräva ID-handlingar av asylsökande.

Riktningen som tagits ut av regeringen den senaste månaden handlar i bästa fall om gammal ”hederlig” högerpolitik i form av nedskärningar, skattesubventioner och en arbetsmarknad som slits isär. Dessutom ska den påstått rödgröna och progressiva regeringen nu också ägna sig åt ”hårdare tag” mot de mest utsatta på vår jord.

Den uppenbara frågeställningen blir: vad ska vi med demokratin till? Om det till sist saknar betydelse vad vi röstar på, vad vi demonstrerar för, vilka beslut som fattas inom organisationer och partier? ”Mycket” vill jag svara, trots att det blir svårare för varje vecka. Oavsett politisk färg var vi hundratusentals som i ord och handling i början av hösten sa ”Refugees welcome!”. I praktiken har besluten gått i motsatt riktning.

Jag tänker allt oftare på ”krig är fred” när jag följer den politiska debatten. Ansvar blir verkningslösa åtgärder, ordning i Sverige blir kaos i Medelhavet. ”Refugees welcome” blir ”Refugees go home”.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet borde fråga sig vilka krafter som tar vid där demokratin ger upp. Regeringen har misslyckats med att möta skrämselpropagandan från reaktionära krafter, eftersom man inte erbjuder ett alternativ utan väljer att hänga på i tonläget.

Det går att göra verklig skillnad med politiska beslut. Vårt land har byggts genom att vi håller ihop och investerar. Det går att förbättra flyktingmottagandet i praktiken, utbilda och skapa jobb.

I den hänsynslösa jakten på makt har regeringen lämnat fritt spelrum åt högerns förljugna lösningar och åt den oro och rädsla som följer av en kris. Läget är speciellt och allvarligt, och just därför är det en skam att regeringen väljer att maktspela istället för att agera.

Hanna Cederin, förbundsordförande Ung Vänster