Ledare Samhalls uppdrag är att skapa meningsfulla arbeten för personer med funktionsnedsättning. Men i Dagens Arbetes granskning träder tvärtom ett företag fram som blivit ett kommersiellt inriktat bemanningsbolag som åsidosätter de anställdas hälsa. Staten måste ta sitt ansvar. 

Samhalls webbsida ligger en kort informationsfilm. Den inleds med bilder på två städare som dammsuger golvet och torkar borden i en personalmatsal. Speakertexten säger att riktiga jobb hos viktiga kunder gör att de anställda utvecklas. Så kommer slutsatsen: ”För vi vet att den som bli sedd kommer att växa.” Frågan är om Samhall lever upp till denna föresats.

I en serie artiklar i Dagens Arbete hävdas tvärtom att företaget har förvandlats till ett kommersiellt inriktat bemanningsbolag där de anställdas hälsa glöms bort. Särskilt oroande är uppgifterna om bristande smittskydd under den nu pågående pandemin. Samhall är ett av den svenska statens största företag med omkring 26 000 anställda. Företagets uppdrag är att skapa meningsfulla arbeten för personer med funktionsnedsättning. Ett mål är att lära upp de anställda så att de kan gå vidare till andra jobb. Samhall erbjuder service och bemanning och har stora kontrakt med andra företag. Inte sällan handlar det om städjobb på äldreboenden, häkten, Arlanda, Ikea, Coop och Ica.

I Dagens Arbetes artiklar framträder flera personer som jobbar på Samhall. En av dem är ”Lulu” som städar på äldreboenden utan skydd och som åker buss mellan boendena. När Samhall krävde att hon skulle städa på ännu fler ställen sade hon ifrån. Samhall svarade: ”Kommunen har bestämt att det ska vara så här.”

Vad som också är illavarslande är att flera av de anställda som Dagens Arbete pratat med är rädda och inte vågar framträda under eget namn.

En annan av de intervjuade är Nettan som städar hos polisen: ”Vi har säkert rengjort massor med celler där de intagna haft covid utan att veta om det. Alltifrån spottloskor till snorpapper, spyor, kiss och bajs – allt som kan komma ur en människa städar vi upp.” Nettan är också skyddsombud och har tagit upp riskerna med cheferna, men någon fullödig skyddsutrustning har de anställda ännu inte fått.

Ännu en som intervjuas och inte skräder orden är Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud på fackförbundet Fastighets. Han hävdar att bristerna på Samhall är ”alarmerande” och att det inte bara leder till att anställda mår dåligt, utan också att cheferna nöts sönder och inte får inte den utbildning som behövs för att leda människor med funktionshinder.

Vad som också är illavarslande är att flera av de anställda som Dagens Arbete pratat med är rädda och inte vågar framträda under eget namn. Det gäller exempelvis Lulu som egentligen heter något annat och som är orolig för att Samhall ska upptäcka att hon vittnat om villkoren.

Berättelserna i Dagens Arbete kan också ses ur ett vidare perspektiv. Anställda i Samhall står långt ner i den samhälleliga hierarkin. Där finns också många andra som dragit ett tungt lass under pandemin, hit hör bland annat personliga assistenter och timanställda i hemtjänsten. Inte sällan har utrustningen för att skydda mot covid-19 varit särskilt undermålig för just dessa grupper. I den nyligen publicerade rapporten Att stå längst fram, utgiven av Arena Idé och skriven av Lisa Pelling (som ingår i ledarredaktionen) riktas strålkastarljuset mot denna kombination av låga löner, osäkra arbetsvillkor och bristande skyddsutrustning. Pellings konklusion är att coronakrisen har ”avslöjat det svenska klassamhället”.

I Dagens Arbetes artikelserie får också en av distriktscheferna inom Samhall komma till tals. Han känner inte igen sig i tidningens beskrivning. På frågan om det är lämpligt att personer i riskgrupper städar stora butiker svarar han att Samhall har ”viktiga kunduppdrag” som måste utföras, men att man försöker skydda personalen. Vittnesmålen i Dagens Arbete ger emellertid starka belägg för att detta skydd inte har fungerat.

I en avslutande kommentar i Dagens Arbete skriver chefredaktören Helle Klein att ”människovärdet offras på vinstmaximeringens altare”. Det är bara att hålla med och hoppas att Dagens Arbetes granskning följs upp av politiska initiativ. Ett första steg vore en offentlig utredning av villkoren inom Samhall och där anställdas egna röster utgör en viktig del av underlaget.