SÖNDAGSKRÖNIKA Det budgethål britterna lämnar i EU efter brexit kommer att göra unionens budgetförhandlingar ännu svårare än vanligt. Men »att vara snålast i Europa«, som Sverige vill, är ingen lösning skriver f.d. EU-parlamentariker Göran Färm.

Debatten om EU:s långtidsbudget har startat. Den nuvarande budgetramen gäller till och med 2020, men att förhandla långtidsbudget är alltid en ytterst segdragen process.

Denna gång är uppgiften extra komplex i och med brexit, som innebär att britterna som nettobetalare till EU lämnar ett budgethål efter sig. Det måste antingen fyllas av de övriga eller kompenseras med motsvarande nedskärningar. EU-kommissionen, parlamentet och en rad medlemsländer vill dessutom förenkla avgiftssystemet till EU-budgeten.

Det är idag ett sammelsurium av olika avgiftskällor plus ett oöverskådligt myller av rabatter mm, vilket inte heller är lätt att reformera.

Därtill kommer att EU-länderna står mitt i en svår diskussion om EU:s framtid, grundad på kommissionspresidenten Junckers fem alternativa scenarier. De omfattar allt från ett avlövat EU som i stort sett bara är inre marknad till ett mera ambitiöst EU än idag. Stalltipsen går alltmer i riktning av ett »multi-speed Europe«, där kärnan av euroländer samverkar bredare och intensivare än idag, medan övriga – bland annat Sverige – får finna sig i ett slags B-medlemskap.

Så här långt är det lite svårt att förstå budskapet från svensk socialdemokrati. Finansminister Magdalena Andersson har gått ut hårt och deklarerat att Sverige ska vara »snålast i Europa«, att den redan hårdbantade EU-budgeten bör krympa ytterligare och att Sverige – tvärt emot de flesta andras förslag – ska slåss för fortsatta avgiftsrabatter.

S-ledaren i EU-nämnden Marie Granlund kritiserade nyligen att Feministiskt Initiativs ledamot Soraya Post stödde EU-parlamentets policyresolution om EU:s budget. Parlamentet, liksom kommissionen, avvisar ytterligare budgetbantning och vill ha en viss ökning för att satsa offensivt på jobb, tillväxt, säkerhet och miljö.

Att FI vill vara lite mera ambitiösa är väl snarast lättare att förstå än att svensk socialdemokrati hamnar på samma budgetlinje som den brittiska toryregeringen, Moderaterna och EU-motståndarpartierna till höger och vänster.

– Det handlar om att förbättra livet för ALLA EU:s invånare, säger Soraya Post.

Det känns också oklokt att regeringen nu tar strid mot de egna partivännerna i kommuner och regioner om strukturfonderna i Sverige.

Förra gången 2013 skars EU:s långtidsbudget ner med 10 procent i spåren av den globala finanskrisen. Idag ser Europas ekonomi klart starkare ut, fast ännu med stora skillnader mellan fattiga och rika människor och regioner.

Därmed borde det vara rimligt med en smärre ökning av budgeten, solidariskt fördelad och strikt riktad till prioområden som jobb och tillväxt, FoU och infrastruktur, miljö, klimat och säkerhet.

En sådan offensiv bör främst finansieras med omprioriteringar från de sämsta delarna av jordbruksstöden, men att det ska gå att nå med frusen eller nedskuren budget är ytterst orealistiskt.

Utöver omprioriteringar borde Sverige främst slåss för bättre kvalitet och tydligare krav på bidragsmottagande länder.

Tuffare villkor behövs för att säkra både att EU:s pengar används effektivt, exempelvis Rumäniens bristfälliga stöd till sin romska befolkning, men också i relation till hur man t.ex. följer EU:s beslut om solidaritet i flyktingpolitiken.

Det känns också oklokt att regeringen nu tar strid mot de egna partivännerna i kommuner och regioner om strukturfonderna i Sverige. För några veckor sedan kunde vi läsa en upprörd protest från bland annat SKL:s ledning mot regeringen. Kommun- och regionpolitikerna säger nej till att skära i regional-, arbetsmarknads- och integrationspolitik som finansieras via EU:s fonder.

Detta tillhör de EU-pengar som gör allra mest nytta för Sveriges mest eftersatta medborgare och regioner. Är det verkligen klokt att idag kräva mindre pengar till Sveriges mest utsatta landsbygdsregioner och fattiga förorter?

Ett solidariskt EU måste få kosta.

Göran Färm (S) är före detta Europaparlamentariker.