Anders Jonsson

fredagskrönika Det var långt ifrån enbart arbetsrätten som spräckte regeringsförhandlingarna mellan Socialdemokraterna och Centern. Kulturkrocken mellan C och MP i synen på arbete och natur var en minst lika stor orsak till att det inte blev någon uppgörelse, skriver Anders Jonsson.  

Lördagen för knappt två veckor sedan skrev jag på en text som skulle publiceras på eftermiddagen måndagen därpå.

Jag som de flesta andra utgick från att de pågående regeringsförhandlingarna nog ändå skulle gå framåt. När så Annie Lööf tog till orda på måndag förmiddag var det bara att skriva om i rasande fart.
Nu var det inte bara jag och de flesta så kallade politiska bedömare som blev förvånade.

Minst lika överraskade blev den socialdemokratiska partiledningen. Den hade ägnat söndagen åt att ringa runt för att berätta att en uppgörelse var klar och för att uppmana nyckelfigurer inom partiet att hålla band på sig och inte protestera offentligt mot de eftergifter S gjort i förhandlingarna.

De som varit med och förhandlat såg framför sig konselj hos kungen den kommande veckan med den nya regeringen. Det dokument som förhandlingarna lett fram till var också formulerat som en regeringsförklaring. Korta meningar med viljeyttringar för vad den nya regeringen skulle prioritera.

Dokumentet var visserligen ingen uppgörelse som respektive partiledning tagit i hand på och som nu »bara« skulle förankras i respektive parti. Från centerhåll är man noga med att betona att man inte lovat något. Bara att man skulle ta hem förhandlingsresultatet för avgörande i partiorganisationen.

Och där tog det stopp. Dels på arbetsrätten där C inte kunde svälja att parterna skulle få något sorts veto om de inte kunde komma överens förhandlingsvägen om flexiblare anställningstrygghet.

Parterna skulle ha ett avgörande inflytande vid utformningen av en kommande lagstiftning och det var oklart när en sådan skulle kunna träda ikraft.
Men det var långt ifrån enbart arbetsrätten som gjorde att det inte blev någon uppgörelse.

Att S och MP fått in kortare arbetstid och att den gröna skatteväxlingen i Centerns ögon blev en grön skattehöjning bidrog också i hög grad. Till det kan läggas att skogsägarna skulle fortsätta att drabbas av att mer skog sätts av till naturvård. »Arbetet med att inventera nyckelbiotoper fortsätter«, som det stod i dokumentet efter fem dagars förhandlingar. Att det var stört omöjligt att göra något åt strandskyddet i förhandlingarna gjorde inte saken bättre.

Det skulle satsas mer pengar på lättjedagar. Det är inte riktigt vår melodi.

»Skulle C ha gått med på att skogsägarna riskerar att bli av med ytterligare skog och det inte ska gå att bygga vid vattnet på landsbygden så hade partiet förlorat också den andra halvan av sina väljare ute på landet till Sverigedemokraterna«, som en källa med god insyn i C uttrycker saken.

Centerns förtroendevalda hade också svårt att svälja att S fått med sitt förslag till familjevecka i förhandlingsdokumentet och att MP fått in ett kompetensår.
»Det skulle satsas mer pengar på lättjedagar. Det är inte riktigt vår melodi«, säger en som var med och sa nej.

Skattesänkningen kom totalt upp i 10 miljarder, men eftersom skatten för pensionärer skulle ökas på med ytterligare 2,5 miljarder blev inte skattesänkningen på arbete så stor som C ville. Den gröna skatteväxlingen resulterade i en skattehöjning och en sjuksköterska som jobbar extra får betala statlig skatt när brytpunkten inte räknades upp.

Att MP fått igenom en köttskatt riktad mot djur som behandlats med antibiotika väckte också ilska. Liksom att det fanns en rad brasklappar i dokumentet vad gäller skattesänkningar och annat som villkorades med formuleringar som «i den takt ekonomin medger«.

Sammantaget var det för mycket som gick Centern emot för att förhandlingsdokumentet skulle få godkänt.

Om Stefan Löfven och Annie Lööf får möjlighet att sätta sig ner igen under de kommande helgdagarna för att försöka förhandla fram en regering skulle det underlätta om MP inte är med och om inte LO viskar i Löfvens öra.

Anders Jonsson har lång erfarenhet av att bevaka inrikespolitik och har bland annat varit inrikespolitisk chef på Sveriges Radios Ekoredaktion.